I god tid tog vi oss ut till Eden Park. Redan tre timmar innan matchstart var det full rulle med bla flickor från någon exotisk ö i Oceanien som dansade, utklädda supportrar och möjligheter till att vinna finalbiljetter - Mats har lämnat sina uppgifter så vi får se om han kommer att återvända till NZ! Vi fick på stadions tv-apparater se Tonga "spöa skiten ur" Frankrike (yes!!) innan det var dags att inta våra sittplatser. Återigen nästan 70.000 på läktarna och att påstå att vi fick ståpäls när nationalsångerna sjöngs är kraftigt underdrivet. Återigen saknar vi ord för hur man återger denna stämning där, i det här fallet, engelsmän och skottar, sida vid sida var både motståndare och stolta rugbyentusiaster. Skottarna spelade otroligt bra och ledde när det bara var ca 4 minuter kvar. Oh, vad vi höll tummarna, men så lyckades engelsmännen göra en "try" i slutskedet och gick segrande ur striden och vidare till kvartsfinal.
Unikt (?) för rugbysupportrarna är att de inte blir sura och griniga efter förlust, utan man gratulerar till segern och är (nästan) lika glad som innan match. Detta tycker Mats är mycket märkligt för han utlyser landssorg varje gång "iff iff" förlorar.......
Söndagen tog vi oss till Kelly Tarltons undervattensvärld i Auckland. Allt inomhus tack och lov, för det regnade denna, för Astrid och Mats, sista dag i NZ. Vi tog oss sedan in till city igen och satte oss på en belgisk pub där vi åt rejäla "lambshanks" och tittade på All Blacks (först haka - det är så häftigt!!! - och sedan match) mot Canada. Vasse, Violeta och Astrid satt kvar hela matchen medan Mats fortsatte att vara kulturell och gick ut i regnet och tittade på byggnader. En sista rugbymatch från rugbyland blev det på kvällen på campingen. Vi var ca 25 personer som satt i köket/matsalen och gladdes åt Irlands seger över Italien (yes!!).
Tidigt måndagmorgon, 05.30, körde Vasse och Violeta oss till flygplatsen utanför Auckland. Vi styrde kosan mot Sydney och Hong Kong och våra vänner styrde sedan kosan söderöver. De kommer nu att pensla södra delen av norrön, se en kvartsfinal i Wellington, åka över några dagar till sydön innan de åker hem via Singapore om ca 10 dagar.
Efter en hel dags flygning kom vi så till denna spännande stad, Hong Kong. Syster Anita var och mötte oss på flygplatsen. Väl i deras jättefina lägenhet i Shouson Hill på södra delen av Hong Kong Island, väntade svåger Joakim och rugbyspelarna Benjamin och Jonathan samt lillasyster Matilda. Det kändes underbart att få träffa dem alla igen efter nästan två år vad gäller Joakim och Jonathan och nästan ett och ett halvt år de andra.
I skrivande stund är det tisdag förmiddag och vi ska om en stund bege oss till Stanley Market. Ikväll ska vi ut och äta tillsammans med goda vänner till Anita och Joakim. Idag är det ingen tyfonvarning och inga monsunregn heller. Varmt och hyfsad luftfuktighet - borta är den Nya Zeeländska kylan och då menar vi temperaturmässigt, INTE människomässigt. Nya Zeeländarna är underbara!!!
Hälsningar,
astridomats
Statyn vid sidan om Vasse och Mats föreställer Michael Jones, som gjorde All Blacks första "try" vid VM-turneringen 1987 och som vanns av.... All Blacks! (Yes!!!)
Ett gammalt strävsamt par från Skottland!
Glada engelska supportrar omgivna av Violeta, Vasse och Astrid.
Överlycklig Astrid som får vara med på bild tillsammans med stilig skotsk supporter!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar