Nr. 19 En annorlunda och härlig höstdag!

Vad sägs om en molnfri, solig och 32 graders varm höstdag ute till havs i Hong Kongs "skärgård"? Idag har vi haft en sådan! Klockan 10.00 idag kom vi till ABC, Aberdeen Boat Club, där Anita med familj är medlemmar. Det finns en hel del olika klubbar i Hong Kong där den sociala samvaron är det huvudsakliga syftet. ABC tillhandahåller bla gym, bassäng, restaurang och pub samt möjligheten att hyra båt. Och det var just detta Anita och Joakim gjorde! Med på båten var Cimmerbeckarnas gamla trogna vänner sedan ca 17 år, Caroline och Peter (ursprungligen australiensare) samt två av barnen, Hugh och Zoe. För oss var det ett mycket kärt återseende för vi har inte träffat dem på 10 år. Vi fick också stifta bekantskap med ytterligare vänner, Clive och Tracy, även de från Australien, samt två kompisar till Jonatahn, Alex och Jordan.

Båten sköttes och styrdes av ett kinesiskt par som tog oss ut på böljan den blå. Det solades på däck, snackades massor(!) och svalkande förfriskningar avnjöts. Efter ungefär en timmes resa stannade vi till i en vik vid ön Po Toi och kastade ankar, där vi sedan hoppade och dök från båten. Underbart härligt i vattnet som vi lärde oss heter South China Sea.

Sedan var det dags för lunch och vi begav oss in i en annan av Po Tois vikar, där två stora runda bord stod och väntade på oss. Mycket spartanskt, man fick lite "in the middle of nowhere"-känsla, men vilken mat! Bara kinesiska specialiteter som färsk fisk, färska räkor, färsk hummer, friterad färsk bläckfisk, stekt kryddat ris och vi vet inte allt. Det vi vet är att det kommer dröja läääänge innan vi besöker någon kinarestaurang i Sverige!

Mätta och belåtna började vår returresa och när vi kom till South Bay så var det dags för nästa badstopp. Matilda var jätteduktig - efter att "bara" ha hoppat i med fötterna före från taket på båten, dök hon för första gången! Som god läromästare hade hon pappa Joakim och vi kan lova att det inte var sista gången hon dök från taket!

Vid 17.00-tiden tuffade vi in till kajen vid ABC och så åkte vi alla (15 st) hem till Cimmerbeckarna för att...... titta på kvartsfinalerna i rugby! Tyvärr fick England stryk av Frankrike (Grattis Vasse - Frankrike är ju laget i ditt hjärta!) och så fick vi överraskande se Wales vinna över Irland. Rugby, denna märkliga sport med regler som vi fortfarande inte lärt oss och allra minst begriper, men roligt är det!

Det börjar dra ihop sig för hemresa och en bättre avslutning än den som Cimmerbeckana ordnat för oss kan man inte få. Denna fantastiska dag tillsammans med familj och härliga vänner kommer vi bära med oss hela vintern!

Hälsningar,
astridomats

Här bär det iväg ut i "skärgården". Det finns fler än 250 öar som utgör Hong Kong!

Mats på väg ner i plurret!

Som sagt, en härlig höstdag!

Zoe, Joakim och Matilda.

Hong Kongs flagga.

Caroline och Peter.

Jordan, Hugh, Astrid, Jonathan och Benjamin på lunchrestaurangen.

Alex, Jonathan, Jordan och Hugh på väg ut på en egen liten tur i jollen.

Snart framme vid ABC, den låga byggnaden i mitten.

Nr. 18 Lite från Hong Kong och Kina

Under det senaste dygnet har Mats klagat på träningsverk med stort T. Han var ute och sprang i onsdagskväll och sprang lååångt, bla pga att han sprang vilse. En annan orsak till träningsvärken är att Hong Kong inte är Skåne, utan otroligt kuperat. Löpvägen var dock mycket vacker - alltid något!

Igår, torsdag, följde vi båda med Joakim till hans favoritskräddare där Mats måttades och valde tyger till skjortor och kavaj (yifo på mandarin!) och på tre dagar ska allt vara klart. Därefter mötte vi Anita i anrika Happy Valley vilket väckte ungdomsminnen till livs hos Mats, eftersom Happy Valley omnämns i James Clawelles romaner Tai Pan och Noble House. Det är ursprungligen en galoppbana och idag hyser området även rugby och foboll.

Medan Mats fortsatte att utforska områdena kring Happy Valley, gick Anita och Astrid till Fun Feet några kvarter bort där vi fick en underbar fotmassage!!! Förresten var det inte bara fötterna utan hela vägen tom knäna samt axlar och nacke fick behandling. Värt varenda Hong Kong-dollar!

Idag har Anita lotsat oss hela vägen upp till och över kinesiska gränsen och in till staden Shenzhen. All byrokrati kring gränspassagen var bara snäppet värre än när vi skulle in i Australien och Nya Zeeland - dom kan dom också ska ni veta! Precis på andra sidan kinesiska gränsen ligger ett gigantiskt köpcentra som funnits i ca 15 år. Där finns ALLT att köpa till priser som stundtals är så låga att man får stå på knä för att betala. De två dramaten som vi hade med oss gick snabbt att fylla!

Tillbaka i Hong Kong besökte vi L&E Arts & Crafts Ltd där man säljer kinesiksa antikviteter. Det är Anitas och Joakims goda vänner, Eric och Fanny, som driver affären och vi hittade kinesiska skrifttavlor som nu ska skickas hem till oss. Det kan ta upp till sex månader innan de kommer fram till svensk mark, men den som väntar på något gott.......

Kvällen avslutades på ABC, Aberdeen Boat Club (återkommer i nästa inlägg om klubben), där vi åt goda nya zeeländska lammkotletter och beundrade utsikten!

Hälsningar,
astridomats

Vy från Mats träningsverksframkallande löparrunda i området där Cimmerbeckarna bor.

Skoldiciplin - uppställning klassvis pga brandlarm på skolan mittemot Cimmerbeckarnas lägenhet.

Galoppbanan i Happy Valley.

Anita och Astrid utanför en liten del av köpcentrat i Shenzhen.

Som alla kan se så ser inte Benjamin och Jonathan upp till sin moster längre!

Joakim, Anita, Matilda och Astrid i väntan på maten på Aberdeen Boat Club.

Nr. 17 你好香港 .......

....... vilket uttalas ni hao Xiang Gang och betyder "Hello fragrant harbour" dvs. Hej doftande hamn dvs. Hej Hong Kong!

Efter att tillsammans med Anita och Joakim och deras goda vänner ha återupplevt gamla ungdomsminnen som att festa halva natten (Astrid och Mats - äldst i gänget) och nästan hela natten (resten), blev det en lugn morgon idag. Vi satt på balkongen på nionde våningen och blickade ut över de vackra gröna omgivningarna, en blå himmel och kände morgonvärmen fläkta! Båda två var vi överens om att Anita och Joakim åter igen har fått härliga och genomtrevliga vänner. Ett par från Argentina, där han faktiskt har bott i Viken i 6 månader i slutet av 80-talet och fortfarande kunde lite svenska, ett par där han är fransman och hon amerikanska och ett par där han är spanjor och hon italienska! Vi tillbringade stor del av kvällen på en argentinsk restaurang i Central där vi fick diverse typiska argentinska rätter. Mersmak!!

När krafterna hade återvänt så guidade Anita oss upp till The Peak där vi vandrade knappt 3 km och hade en vidunderlig utsikt över stadsdelarna Pok Fu Lan och Central på Hong Kong Island samt Kowloon på fastlandet. Lite smog hade börjat dra sig in, men den vackra kombinationen av grönska, berg, dalar, skyskrapor, hav, båtar och vi vet inte allt, gjorde inte utsikten sämre för det.

Vi åkte sedan en specialbyggd spårvagn ner för berget. Alla satt med ryggen i färdrikdtningen. Varför? Hade man suttit rättvänd så hade man inte blivit kvar på sätet! Brant? Skulle man nog kunna kalla det!!!
Guidningen fortsatte sedan nere i Central som är en blandning av allt och alla. Flådiga butiker och hotell vägg i vägg med typiska kinesiska affärer och matställen. Här finns rulltrappor/-band som tar dig uppför gatorna och detta var vi givetvis tvugna att testa. En bra bit upp och sedan zick-zacka ner igen. Vi bara insöp atmosfär kvarter efter kvarter!

Vanlig spårvagn till Wan Chai Market, som inte är så stor, men mycket speciell. Här ligger klädståndet sida vid sida med slaktarens kött (och som de flesta av er vet - inte vakumförpackat!) och fiskarens fortfarande levande fiskar varav alla inte låg i vatten utan ägnade sig åt diverse frivoltsliknande övningar.
Svenska turister med utbildning lämpat för anställning vid livsmedelsverket göre sig icke besvär, ty ihållande chocktillstånd och högt blodtryck torde infinna sig omgående!

Vilken eftermiddag! Så många intryck och så många kineser!!!!!

Från oss allihopa vill vi säga grattis och HURRA far, morfar och svärfar som fyller 79 år imorgon den 6:e!

Hälsningar,
astridomats

Enligt dålig Fung Shui så kan man inte bygga en stor byggnad framför ett berg där det bor en drake, så för att draken ska kunna komma ner till havet och dricka vatten, så har man lämnat ett stort hål i byggnaden!

Hong Kong Golf Club i Deep Water Bay och den har funnits där sedan 50-talet.

Utsikt från The Peak över Central, närmast, och Kowloon i bakgrunden.

Systrarna Schwesters på rullband!

Fullt uppstyckad ko. Kolla in svansen! Bilden bör ej granskas av livsmedelsverket!

Hur har kineserna överlevt i alla år? För inte kan väl vi svenskar ha fel???

Nr. 16 Sista helgen i Rugbyland!

Under lördagen bilade vi från trakterna kring Rotorua tillbaka till Auckland dit vi anlände lagom till lunchinmundigande. Vi ägnade sedan eftermiddagen åt lite shopping (Violeta och Astrid), kulturella sevärdheter (Mats), rugbytittande i fanzone (Vasse) och uppladdning inför vår andra "på-riktigt-match", England - Skottland (alla). City var återigen fylld av utklädda och patriotiska supportrar och flertalet kiltklädda och säckpipeblåsande män med följen gick omkring på stadens gator! Det är svårt att återge hur STORT rugby är i denna del av världen. VM är det tredje största mästerskapet efter OS och fotbolls VM och det märks verkligen på engagemanget från i stort sett alla.

I god tid tog vi oss ut till Eden Park. Redan tre timmar innan matchstart var det full rulle med bla flickor från någon exotisk ö i Oceanien som dansade, utklädda supportrar och möjligheter till att vinna finalbiljetter - Mats har lämnat sina uppgifter så vi får se om han kommer att återvända till NZ! Vi fick på stadions tv-apparater se Tonga "spöa skiten ur" Frankrike (yes!!) innan det var dags att inta våra sittplatser. Återigen nästan 70.000 på läktarna och att påstå att vi fick ståpäls när nationalsångerna sjöngs är kraftigt underdrivet. Återigen saknar vi ord för hur man återger denna stämning där, i det här fallet, engelsmän och skottar, sida vid sida var både motståndare och stolta rugbyentusiaster. Skottarna spelade otroligt bra och ledde när det bara var ca 4 minuter kvar. Oh, vad vi höll tummarna, men så lyckades engelsmännen göra en "try" i slutskedet och gick segrande ur striden och vidare till kvartsfinal.

Unikt (?) för rugbysupportrarna är att de inte blir sura och griniga efter förlust, utan man gratulerar till segern och är (nästan) lika glad som innan match. Detta tycker Mats är mycket märkligt för han utlyser landssorg varje gång "iff iff" förlorar.......

Söndagen tog vi oss till Kelly Tarltons undervattensvärld i Auckland. Allt inomhus tack och lov, för det regnade denna, för Astrid och Mats, sista dag i NZ. Vi tog oss sedan in till city igen och satte oss på en belgisk pub där vi åt rejäla "lambshanks" och tittade på All Blacks (först haka - det är så häftigt!!! - och sedan match) mot Canada. Vasse, Violeta och Astrid satt kvar hela matchen medan Mats fortsatte att vara kulturell och gick ut i regnet och tittade på byggnader. En sista rugbymatch från rugbyland blev det på kvällen på campingen. Vi var ca 25 personer som satt i köket/matsalen och gladdes åt Irlands seger över Italien (yes!!).

Tidigt måndagmorgon, 05.30, körde Vasse och Violeta oss till flygplatsen utanför Auckland. Vi styrde kosan mot Sydney och Hong Kong och våra vänner styrde sedan kosan söderöver. De kommer nu att pensla södra delen av norrön, se en kvartsfinal i Wellington, åka över några dagar till sydön innan de åker hem via Singapore om ca 10 dagar.

Efter en hel dags flygning kom vi så till denna spännande stad, Hong Kong. Syster Anita var och mötte oss på flygplatsen. Väl i deras jättefina lägenhet i Shouson Hill på södra delen av Hong Kong Island, väntade svåger Joakim och rugbyspelarna Benjamin och Jonathan samt lillasyster Matilda. Det kändes underbart att få träffa dem alla igen efter nästan två år vad gäller Joakim och Jonathan och nästan ett och ett halvt år de andra.

I skrivande stund är det tisdag förmiddag och vi ska om en stund bege oss till Stanley Market. Ikväll ska vi ut och äta tillsammans med goda vänner till Anita och Joakim. Idag är det ingen tyfonvarning och inga monsunregn heller. Varmt och hyfsad luftfuktighet - borta är den Nya Zeeländska kylan och då menar vi temperaturmässigt, INTE människomässigt. Nya Zeeländarna är underbara!!!

Hälsningar,
astridomats

Statyn vid sidan om Vasse och Mats föreställer Michael Jones, som gjorde All Blacks första "try" vid VM-turneringen 1987 och som vanns av.... All Blacks! (Yes!!!)

Ett gammalt strävsamt par från Skottland!

Glada engelska supportrar omgivna av Violeta, Vasse och Astrid.

Överlycklig Astrid som får vara med på bild tillsammans med stilig skotsk supporter!!!

Old Government House i Albert Park, Auckland där styret av NZ sköttes fram till 1865 då styret flyttades till Wellington.

Nr. 15 Bland lysmaskar, varma källor och Maorier!

Det är fantastiskt att för en andra gång i år få uppleva våren! Ni anar inte hur skönt det har blivit här under de två senaste dagarna. Fortfarande kallt på nätterna, men strålande sol som värmer på dagarna. Det är också fantastiskt att en andra gång i år ha fått vara med om att gå över till sommartid(!), vilket vi gjorde sistlidna helg.

Igår var vi och besökte grottor i Waitomo. Ortsnamnet betyder "Water entering a hole i the ground". Först Aranui Cave med magnifika vita, rosa och bruna droppstenar vilka växer med en cm per hundra år. Temperaturen är 14 grader året om i grottan oavsett utetemperatur. Sedan besökte vi Glowworm Caves med tiotusentals lysmaskar hängandes i grottaket. Grottorna upptäcktes 1887 av hövding Tane Tinorau och den engelseke guvernören Fred Mace då de var ute på en upptäcktsresa. Dessa lysmaskar finns bara här i denna grotta i hela världen! Man kan förstå upptäckarnas förvåning när de gled in i grottan på en flotte. Även i denna grotta finns otroligt vackra droppstensformationer. Grottbesöket avslutades med en stilla båttur i mörkret, där endast lysmaskar lyste upp vägen ut ur grottan.

Idag har vi varit i Wai-O-Tapu Thermal Wonderland med varmvattenskällor och detta område täcker ca 18 kvadratkilometer. Vi började med att titta på när en varmvattenskälla, som heter Lady Knox Geyser, fick sitt utbrott. Området har haft vulkanisk aktivitet de senaste 160.000 åren. Vissa vatten kring källorna har olika färg, allt beroende av hur vattnet svalnar, hur mineralerna i vattnet exponeras i atmosfären, vattennivån och vindriktningar. Under ungefär en och en halv timme vandrade vi omkring i ett mycket spännande landskap med strålande sol och svavellukt i näsorna!

Efter en stärkande lunch åkte vi rakt ut i buschen till Kerosene Creek som är en natrulig varmvattenskälla med ett mindre vattenfall. Här älskar ortsbefolkningen att bada. Numera älskar även Mats och Vasse detta, då de tog sig ett dopp i denna ca 35-gradiga källa. Tack vare vattenfallet blev det virvlar och känslan av att bada i denna källa får en jacuzzi att framstå som patetisk.

Givetvis måste man besöka och uppleva den maoriska kulturen när man är på Nya Zeeland och ikväll var det dags! Under resan till Tamaki Maori Village i närheten av Rotorua, fick vi lära oss betydelsen av maorernas hälsningsfras, "Kia Ora" och det betyder "To be healthy, to be well, to have life!". Detta förklarade vår maoriske guide på inte mindre än 62 olika språk, många dessutom på dialekt! Vi fick även lära oss en del etikettsregler som gäller när man besöker en "Marae" (by på maoriska).

Vi besökare kom i fyra bussar och i varje buss utsågs en hövding som skulle vara stark, begåvad, lång, duktig på rugby och snygg! Varken Mats eller Vasse utsågs....... det blev Jimmy från England istället. Våra hövdingar förde oss fram till byn där den formella välkomstceremonin, "Te Wero", vidtogs. Värdstammen kom och sände ut en utmaning för fred, en sk haka. Mäktigt! Efter detta sjöngs "Karanga", ett välkomstkall, av en kvinna och sedan framfördes en "Powhiri", välkomstdans, av männen. Efter detta gick vi alla in i byn och fick uppleva olika traditionella seder och bruk.

Därefter fick våra hövdingar "skotta" fram vår middagsmat. Enligt maorisk tradition ångkokas maten på och bland stenar nedgrävda i marken övertäckta av fuktiga liknande jutvävssäckar och en hel massa jord. De tog bla fram lamm, kyckling, fisk, grönsaker och potatis och det var himmelskt gott. Vi fick dessutom se en "show" med diverse maoriska danser och sånger och givetvis ytterligare haka. Sångerna var förvånansvärt melodiösa enligt våra västerländska öron.

Kvällen avslutades med en obeskrivlig hemfärd tillsammans med killar från Palmerston North Boys' High School. Förutom att de under middagen underhöll oss med sin skolhaka, så sjöng de flera sånger och givietvis sin egen skolsång. Busschauffören var makalös! Bla körde han 8 varv i en rondell under tiden grabbarna sjöng. Stämningen på bussen var på topp! Ytterligare en dag med massor av intryck och oförglömliga minnen.

Helgen kommer att ägnas åt rugby i Auckland och vi får se när nästa "bulletin" kommer.

Vi vill passa på att tacka för alla mail från många av er. Vi har fått förfrågan om hur man får kommentarerna att "stanna" - man måste ha gmail-konto/adress.

Hälsningar,
astridomats

Tasman Sea vid Port Waikato. Här är sanden svart beroende av stålgruvor längs med kusten. En glad nya zeeländare lärde oss att om man vaknar och sanden är svart, så är man på västkusten, är den vit är man på östkusten!

Lady Knox Geyser.

Vasse och Mats i varmvattenkällan vid Kerosene Creek.

En maorier som hälsar oss välkomna!

En maorikvinna som berättade om hur maten behandlas och förvaras under längre tider.

Nr. 14 Genom kroatiskt vindistrikt!

För första gången sedan vi kom till Nya Zeeland har vi inte frusit häcken av oss! Idag har det varit en härligt solig dag och ca 15 grader varmt - snudd på svensk sommar! Solen bidrog till att vår färdväg söderöver till Kumeu, väster om Auckland, blev en underbar upplevelse. Storslagna vyer avlöste varandra och däremellan mindre samhällen. Vi har inte riktigt fått grepp om den typiska Nya Zeeländksa byggnadsstilen. I ett och samma bostadsområde finns alla typer av hus, både vad gäller material och utformning.

Vår avsikt med besöket i Kumeu var att se om Lonely Planet verkligen hade rätt vad det gäller vinerna i området. Området där Kumeu ligger heter West Auckland och det var hit en hel del kroatiska familjer  flyttade under 20- och 30-talet och "kickstartade" Nya Zeelands vinindustri.

Det första stället vi besökte var "Soljans Estate". Bartul och Rakelina Soljan lämnade Kroatien 1927 och 1932 hade de fått igång sin första vingård i Henderson i West Auckland. 1937 etabelrade äldste sonen, Frank, "Soljans Wines". Franks äldste son, Tony, tog över under 70-talet och han flyttade ut verksamheten på landet, Kumeu, 2002. Tony är idag ca 65 år och fortfarande mycket aktiv i företaget.

Förutom att kunna provsmaka en del mycket goda viner så finns en jättefin restaurang med en välsmakande meny, där man till de olika rätterna rekommenderades ett speciellt vin. Bland de godaste måltiderna vi någonsin ätit, intogs på "Soljans Estate"!

Efter detta åkte vi en liten bit till "Kumeu River" där det är den kroatiska familjen Brajkovich som driver verksamheten. De är inne på andra generationen. "Kumeu River" är världsberömda för sina chardonnayviner och några av dessa exporteras till Sverige. Även här fick vi provsmaka - dock utan mat!

Provsmakarrundan avslutades på "Hallertau Brewbar & Restaurant", ett microbryggeri där man både brygger öl och framställer viner. Detta ställe har anor från Bayern, Tyskland, och killen som serverade oss har en svensk styvpappa och en svensk "grandfather" och båda två kom från trakterna kring Drottningholm! Mycket fint ställe alltså! Mats provsmakade öl, Violeta vin och Astrid bubbel på feijoabär, kiwi och boysenbär. Vasse konstaterade på varje ställe att vattnet smakade bra - han var chaufför för dagen....

Vi fortsatte sedan vår resa söderöver till Port Waikato för att ta in på nästa campingställe. Den sista delen av resan åkte vi utmed Nya Zeelands längsta flod och i slutänden längs med Tasmanska havet. Vackert? Vad tror ni?

Hälsningar,
astridomats

"Bakgården" till vårt campingställe i Whangarei.

Resvägen söderöver och första anblicken av Tasmanska havet i bakgrunden.

Välkomna in på provsmakning av världsberömda chardonnayviner!



　

Nr. 13 Ej ätbar Kiwi!

Innan vi åkte på vår resa hade vi inte någon annan uppfattning än att kiwi är en frukt som är god, men svår att skala. Känns det igen?

På vår resa har vi lärt oss två nya betydelser av kiwi, dels en sällsynt ful fågel och dels en synnerligen trevlig folkgrupp, nämligen Nya Zeeländarna.

I morse vaknade vi i ett ytterst kylslaget, fuktigt men vackert havslandskap eftersom Stilla Havet flyter in mellan öarna i det som kallas "The Bay of Islands", vilket ligger i den nordligaste delen av nordön. Området är ett av de populäraste turistmålen och det är lätt att förstå.

Vi åkte till Whangarei för att ta reda på lite mer om den sällsynt fula fågeln. Kiwin är i princip bara synlig på natten vilket innebär att den är mycket svår att se överhuvudtaget. I "Kiwi House and Heritage Park" hade de dock två stycken Kiwis som vi hade möjlighet att se i ett nästan mörklagt rum. Fågeln kan inte flyga, har en makalöst lång näbb, en nästan klotrund kropp och starka ben som den hoppar fram med. Den äter bland annat maskar som den fångar genom att borra sin näbb ner i myllan. Fågeln betraktas som en nationalsymbol.

Den andre "Kiwin" vi lärt känna är vare sig svår att se eller särskilt ful, snarare tvärtom. Nya Zeeländarna kallar sig själva för "Kiwis" och är otroligt trevliga människor som är stolta, hjälpsamma och alltid redo för "a small chat". Detta fick vi verkligen bekräftat på "Kiwi House and Heritage Park" där vi visades runt av föreståndaren för muséet. Han tyckte det var jättekul att ha så långväga gäster. Vi fick bland annat se ett kvinnofängelse från början av 1900-talet. Vi fick dessutom lära oss att en lärare vid denna tid inte fick lämna staden utan tillstånd samt förväntades, efter arbetstid, läsa bibeln eller någon "annan god bok".

Dagen avslutades vid Whangarei Falls, ett vattenfall. Inte särskilt häftig fallhöjd, drygt 26 meter, men fantastiska omgivningar att promenera i. Att få se granar, palmer, lövskog och färggranna växter "huller om buller" är svårt att beskriva - ett försök: magiskt! Våra biologilärare, var de än befinner sig, borde vara stolta över oss - så mycket "grönska" vi sett och lärt oss om under den här resan.

Vi vill passa på att gratulera de goda vännerna "Molle" på födelsedagen den 27:e, Inger den 28:e och Ewa den 29:e. Hurra, hurra, hurra!!

Vi måste, även om det bär emot, gratulera HIF till det allsvenska guldet som tydligen bärgades i helgen. Vad vi förstått så var detta bara möjligt tack vare MFF´s insatser. (De hade nog klarat det själv :-))

Hälsningar,
astridomats

Morgonvy från husbilen.

Två "gosekiwis" och en skåning!

Fängslande!

Whangarei Falls.

Nr.12 All Blacks och Trelleborgare!

Auckland - "City of sails" kallas staden som är störst här på Nya Zeeland med ca en tredjedel av befolkningen som totalt i landet är ca 3,9 miljoner. Här tillbringade vi två dagar med att se oss omkrig i de centrala delarna och givetvis avnjuta rugby!

Efter att ha sett vanliga tv-matcher på tv hemma och i Australien, så började vi med en halvt på riktigt match i den sk Fan-zone nere vid hamnen. Där har de gigantiska skärmar som visar matcherna. Vi var minst 20.000 som var inne på området för att se Nya Zeeländska All Blacks mot Frankrike. Redan flera timmar innan match kryllade stan av fans som var utsmyckade i sina länders respektive färger. Mitt bland alla dessa människor så stannar plötsligt Vasse upp - han stötte på en mycket aktiv rugbyfamilj från Pingvin i Trelleborg, en familj har han känt i många år. År det ok att använda uttrycket: "Världen är liten"?

Det var en härlig stämning på stan och alla umgicks med alla. Denna stämning fortsatte inne på Fan-zone. Där dracks öl och vin och man hade hur kul som helst och allt var lungt och städat! Vasse, Violeta, Mats och jag hade laddat upp genom att "tatuera" oss på kinderna med All Blackssymbolen - ormbunkslövet - och Astrid var helt rätt klädd i sin svarta vindjacka med vita inslag! När matchen skulle börja och nationalsångerna sjöngs - både på skärmen och i FAN-Zone - då var det ståpäls! När sedan All Blacks gjorde sin haka, då skulle ni varit med!!!! Segern stod All Blacks för - Hurra!

Efter vår första natt i husbilen en bit norr om Auckland, åkte vi tillbaka in till stan för att ladda för vår första match på riktigt. Astrid har aldrig frusit så mycket som denna dag! Eva-Marie, jag instämmer med din reseberättelse - så kallt det kan vara här på Nya Zeeland! Vi hade vårt första regn under hela resan och graderna var inte många, men när vi väl kom till Eden Park, den stora rugbyarenan, och fick våra superbra platser högt upp under tak, då började värmen återvända.

Samoa och Fiji gjorde sig redo nere på planen och vi fyra tillsammans med ca 70.000 andra fick oss till livs en sådan stämning som knappt går att beskriva i ord. Rungande nationalsånger och så en haka från båda länderna - kan man begära mer? Inga uppdelade läktare, typ "iff iff" på ena sidan och AIK på andra, åh nä! Här satt man sida vid sida och gladdes åt varandras insatser. Efter matchen, som Samoa vann, kramade alla spelarna om varandra, tackade domaren och förenades i en knäböjande cirkel under någon minut.

Denna obeskrivbara stämning och sammanhållning som finns i rugbyvärlden får Astrid att dra stora likhetstecken med truppgymnastikvärlden. Samma känsla och stämning finns nämligen på de nationella gymnastikspelen och de internationella Gymnaestradorna, som drar ca 23.000 deltagare vart fjjärde år.

I skrivande stund befinner vi oss nästan längst norrut på ön, i Pinhia. Vi har bilat genom ett mycket vackert kuperat landskap, som påminner om både Wales och, enligt Violeta, det rumänska inlandet. Vi har besökt Treaty House på Waitangi Treaty Grounds där engelska kronan och urbefolkningen skrev på en överenskommelse mellan de två folken att leva och arbeta ihop som en nation. Historisk mark som kallas för födelseplatsen, födelsen av en ny nation.

I morgon fortsätter vi vår rundresa här på norra ön och vi återkommer när vi hittar nya uppkopplingsmöjligheter!

Hälsningar,
astriomats

Två svenska All Blacks-fans!

All Blacks i slutet av sin haka.

Vasse och två Fiji-fans.

Utsikten från den sk födelseplatsen vid Treaty House.

Nr. 11 Lite bilder

Här har vi så träffat goda vännerna Vasse och Violeta. Hamnpromenaden i Sydney.

En liten, liten del av Sydney.

Var bara tvugna att ta den klassiska turistbilden av operahuset!

Oooh, så söööt! (Koalan till vänster alltså!) Här är vi i Featherdale Wildelife Park på väg till Blue Mountains.

Blue Mountains med de tre systrarna i mitten.

En äkta vara! Aborigin spelandes Didgeridoo. Han sålde egenhändigt tillverkade boomeranger också!












Så har vi då lämnat landet med 50 miljoner kängurur och ca 22 miljoner invånare. Vi har haft en fantastisk tid i Australien! I skrivande stund är Vasse och Mats och hämtar vår husbil och Violeta shoppar. Får se när cyberspace tillåter nästa inlägg!

Har upptäckt att automatiska dateringen inte stämmer. Idag är det lördag den 24 september och Nya Zeeland möter Frankrike ikväll!!!!

Hälsningar,
astridomats

Nr. 10 Sydney!

Då har vi tillsammans med Vasse och Violeta fått uppleva denna spännande fd OS-stad med omnejd under två dagar. Vi träffades tidigt på hotellet mitt i stan och gav oss iväg ut för att "pensla" närområdet. Kom ner till Sydneys motsvarighet till Västra Hamnen, dvs modell STÖRRE! Väldigt snyggt utformat och modern arkitektur. Vi införskaffade (givetvis) en Boomerang att hänga upp på lämplig vägg hemma. Besökte det äldsta delområdet som heter The Rocks där mycket av den gamla bebyggelsen är kvar från den tid som The Settlers kom till Australien. På kvällen lagade vi vår egen mat(!) på restaurang Phillip's Footie. Man fick plocka ut det kött man ville ha och så ut till grillen. Sedan kunde man plocka tillbehör från en stor buffé. Givetvis satt vi ute och åt. Kvällen avlutades på en annan kul restaurang som heter Pancakes on the Rocks, där vi åt pannkaksefterrätter så det stod härliga till!

Dag två gjorde vi en heldagsutflykt till Blue Mountains där den trevlige Greg var vår guide. På vägen stannade vi till i Fetherdale Wildlife Park och njöt återigen av bla Koalor och Wallabies. Sedan bar det iväg upp till Echo Point och med det bästa tänkbara väder så kunde vi avnjuta en obeskrivligt vacker utsikt över dalarna och så ett bergsparti som kallas The Three Sisters. Sägnen säger att det är tre Aboriginsystrar som blev förstenade av sin pappa för att en av dem ville gifta sig med en man från en annan stam. Vi åkte skyrail och skycable och vandrade i regnskog. På tillbakavägen till Sydney stannade vi till i en liten by, Leurs, och strosade omkring bland blommande körsbärsträd och mysiga butiker. Likaså tog vi en tur förbi de olika OS-arenorna!

Kvällen avslutades på Sydney Opera där vi såg och inte minst hörde La Bohéme. Mats, Vasse och Violeta var lyriska och Astrid tyckte det var bra, men föredrar en härlig rockkonsert med Tina Turner!

Nu bär det iväg till Aukland, Nya Zeeland! Sitter på flygplatsen så vi får bifoga bilder senare!
Hälsningar,
astridomats

Nr.9 Krukväxter på riktigt!

Idag har vi åkt en rundtur med buss i Brisbane och fått ta del av lite historia, arkitektur och växtrike. Turen tog oss bla ut från stan ca 7 km till en av förorterna vid Mount Coot-tha. Den ligger, som namnet avslöjar, ganska högt upp vilket innebär en hissnande utsikt, men framförallt svalkande vindar. Om vi av någon outgrundlig anledning skulle flytta till Brisbane, är det här vi tänker bo för det är så otroligt vackert. Fast det är inte troligt att vi flyttar då den sk wet-season varar från december till april. Queensland har ju tropiskt klimat därav regnperioden.

Något som slagit oss här i Queensland är att en hel del hus är byggda på pålar där nedersta våningen är täckt med glesa brädor. Detta för att husen ska bli svalare, men också för att man ska ha någonstans att kunna torka tvätten under wet-season. På tal om hus, så är arkitekturen här i Brisbane mycket modern och smakfull. En hel del av skyskraporna i city ger trots sin kantighet ett mjukt och runt intryck!

Efter att ha bussats omkring tog vi oss till City Botanic Gardens och vi hade en sådan tur att precis när vi kom så startade guiden Helen en rundvandring. Trädgården anlades i början av 1820-talet av de straffångar som de inte kunde ha kvar i Sidney. De hade att börja odla sådant som man kunde livnära sig på och för det ändamålet togs sir Walter Hill hit från Kew Gardens i London! Under hans ledning lyckades man odla olika grödor, både inhemska och från andra delar av världen. Successivt utvecklades detta till en botanisk trädgård med bla en oändlig mängd palmer, exotiska träd som det sk korvträdet (frukterna ser ut som stora salamikorvar!) samt Benjaminfikusar. Givetvis en massa vackra gigantiskt stora blommande växter, ni vet dom vi köper i krukor hemma! Det är nästan ofattbart att för ca 10 månader sedan var stora delar av trädgården under vatten varvid många av de mindre växterna och alla gräsmattor spolades bort.

Eftermiddagen avslutades med en båttur på Brisbane River och vi kom hela vägen ut till förorterna på andra sidan stan. Många läckra strandvillor med egna bryggor och det påminde lite om husen längs med Themsen ut mot Hampton Court Palace utanför London.

Ikväll ska vi tillbaka till strandpromenaden för att se en ljus- och musikshow som ingår i Brisbane Festival. I morgon bitti flyger vi förhoppningsvis till Sidney om strejken på Qantas tillåter! Vaknade till denna nyhet i morse! Håll tummarna!!!

Vi vet inte hur det kommer att bli med uppkopplingen i Sidney och ej heller i Aukland, så fr o m nu kanske vi inte kan lämna dessa dagliga, numera beroendeframkallande, krönikor.

Hälsningar,
astridomats

Utsikt från Mount Coot-tha över Brisbane. Vid högra delen av skyskraporna finns vårt hotell!

Två nöjda turister i Brisbane Arcade. Varje butik skänker varje år en viss del av sina intäkter till universitetet i Brisbane.

"Igår - idag - imorgon" heter en av de blommande buskarna i City Botanic Gardens. Namnet har den fått för att den skiftar färg i tre nyanser under den korta blomningstiden.

Hibiscusar i City Botanic Gardens.                                                                                                               Vy från båtturen på Brisbane River.        

Lite bonusbilder - lätt att föra över idag!                                                                                                  

 En sådan där underbar gosig Koala!

Nepalesisk röd panda.

En Cassowary som kan sparka hål i en männsika med sina klor baktill på benen - Akta dig Mats!