12 januari 2013
Med travesti på den gamla filmen "Goodmorning Vietnam" med Robin Williams, är det nu dags att ta farväl och lämna detta underbara land. Vietnam stod inte överst på vår lista att besöka, men genom att Thea och Kennth flyttade hit blev det besöket tidigarelagt och det är vi mycket glada för.
Vietnam är oerhört vackert och mångskiftande. Vietnameserna är ett mycket vänligt sinnat folk, som alltid har ett leende att ge dig. Deras arbetsvilja är imponerande, alltid på gång - i rörelse. Deras omtanke och glädje att ta hand om sina barn är ockå påtaglig. Intrycken av deras affärsverksamhet, dvs att ha sin utkomst kopplad till samma lokal som de bor i, är också annorlunda och spännande. De stiger upp tidigt, innan det ljusnat och börjar arbeta till ca tio på kvällen då allt lugnar ner sig och det tystnar betydligt överallt. Det är ett virrvarr av prylar på gator och trottoarer, men på morgonen är allt bortstädat och förberett för nästa dags insatser.
Vietnamesernas sätt att ta sig fram i trafiken upplevs till en början som burdust och utan tanke på medtrafikanter, men så här efter tre veckor har vi blivit "saigoniserade" och glider lätt över gatan trots att femtio skotrar kör rakt mot dig. Vi vet att de tar hänyn, har full koll på läget och inte kör över dig. Var gång det uppstått kaos i trafiken beror det på att någon trafikpolis som försökt styra upp trafiken! Låt trafikanterna ta hand om trafisituationen själva, för då är det ett perfekt flöde!
Vi har tack vare Thea och Kenneth haft möjligheter att se och uppleva platser, restauranger mm som vi inte lyckats hitta på egen hand och det är vi givetvis oerhört tacksamma för. Tex vår sista kväll här i Saigon som innehöll en brasiliansk restaurang samt den efterföljande drinken på Rex hotells takveranda. På hotellet höll de utländska journalisterna till under vietnamkriget. Att sitta där, se ut över Saigon och dricka Mojito var verkligen "coolt". Det har gett ytterligare en dimension till vår resa som varit intensiv och oförglömlig.
Nu blir det en sista liten utflykt i staden för att insupa atmosfären och.... värmen! Ikväll bär det av hemåt till vårt älskade Malmö och kylan, men man ska ju ta det kallt!
Tack för denna gång.... "We'll meet again, don't know where, don't know when...." och då förhoppningsvis har vi fått fason på bildöverföringen.
Hälsningar,
astridomats
fredag 11 januari 2013
torsdag 10 januari 2013
Adjö Hanoi och hej igen Saigon!
10 januari 2013
Får inte ordning på bilderna! En "Bläddraknapp" har försvunnit och det går inte att kopiera och klistra in fotografierna som man ju normalt kan göra.
Hur som helst, så gick vi upp tidigt igår morse för att hänga på låset till Historiska museet i Hanoi. Blev lite av en besvikelse, för stenarna, ringarna och pilspetsarna finns även på Malmö museum. Kul ändå att kunna konstatera att en gång i tiden var vi alla lika runt om på jorden!
Strosade tillbaka genom de franska kvarteren och kom att passera operahuset där de kommer att ha en konsert med musik av Beethoven inom kort. Givetvis en sista vända i Gamla staden innan det var dags att checka ut och ta sig till flygplatsen för återfärd till Saigon.
30 grader! Behöver väl inte säga mer. Mössorna och vantarna ligger nu längst ner i resväskorna - härligt!
Kenneth och Thea bjöd på kvällen med oss till Saigons opera för att där bevista en nyårskonsert med Ho Chi Minh City Ballet Symphony Orchestra med kör och solister. I en och halv timme njöt vi av underbar, lättsam klassisk musik av bla Bizet, Puccini, Rosini och Johann Strauss. En ganska liten, men inte desto mindre vacker byggnad.
Idag har Mats tillsammans med Kenneth och Thea svettat sig igenom 18 hål på en närbelägen golfbana. Efter två hål var Mats pikétröja dyngblöt trots att han "bara" behövde gå och slå. Den kvinnliga caddyn skötte resten! Här är det så att man måste ha caddy och i Vietnam är det bara kvinnor som sköter den uppgiften. De svettades inte för de var nämligen rätt klädda med fyra lager kläder, stor solhatt (ni vet sådanan där typiska vietnamesiska hattar) och munskydd. Under tiden låg Astrid i ett svalt rum och fick massage...... för drygt 20 kronor!
Efteråt visade Kenneth runt på den Tetra Pakfabrik som byggs och där han är ansvarig. När den är klar, blir den Tetra Paks modernaste fabrik i världen. Det är ett mycket imponerande bygge. På väg till fabriken har man byggt en ny fyrfilig motorväg, som fick ett abrupt slut i anledning av att där stod två hus i vägen. Sålunda anlades en grusväg runt husen och sedan fortsatte motorvägen igen!
I morgon ska vi till Ben Thanh Market och shoppa loss lite. Sedan börjar det dra ihop sig för hemfärd. Något mer inlägg blir det i alla fall.
Som sagt, tråkigt att vi inte kan bjuda på foton från den här sista veckan, men som tidigare sagts: Shit happens!
Hälsningar,
astridomats
Får inte ordning på bilderna! En "Bläddraknapp" har försvunnit och det går inte att kopiera och klistra in fotografierna som man ju normalt kan göra.
Hur som helst, så gick vi upp tidigt igår morse för att hänga på låset till Historiska museet i Hanoi. Blev lite av en besvikelse, för stenarna, ringarna och pilspetsarna finns även på Malmö museum. Kul ändå att kunna konstatera att en gång i tiden var vi alla lika runt om på jorden!
Strosade tillbaka genom de franska kvarteren och kom att passera operahuset där de kommer att ha en konsert med musik av Beethoven inom kort. Givetvis en sista vända i Gamla staden innan det var dags att checka ut och ta sig till flygplatsen för återfärd till Saigon.
30 grader! Behöver väl inte säga mer. Mössorna och vantarna ligger nu längst ner i resväskorna - härligt!
Kenneth och Thea bjöd på kvällen med oss till Saigons opera för att där bevista en nyårskonsert med Ho Chi Minh City Ballet Symphony Orchestra med kör och solister. I en och halv timme njöt vi av underbar, lättsam klassisk musik av bla Bizet, Puccini, Rosini och Johann Strauss. En ganska liten, men inte desto mindre vacker byggnad.
Idag har Mats tillsammans med Kenneth och Thea svettat sig igenom 18 hål på en närbelägen golfbana. Efter två hål var Mats pikétröja dyngblöt trots att han "bara" behövde gå och slå. Den kvinnliga caddyn skötte resten! Här är det så att man måste ha caddy och i Vietnam är det bara kvinnor som sköter den uppgiften. De svettades inte för de var nämligen rätt klädda med fyra lager kläder, stor solhatt (ni vet sådanan där typiska vietnamesiska hattar) och munskydd. Under tiden låg Astrid i ett svalt rum och fick massage...... för drygt 20 kronor!
Efteråt visade Kenneth runt på den Tetra Pakfabrik som byggs och där han är ansvarig. När den är klar, blir den Tetra Paks modernaste fabrik i världen. Det är ett mycket imponerande bygge. På väg till fabriken har man byggt en ny fyrfilig motorväg, som fick ett abrupt slut i anledning av att där stod två hus i vägen. Sålunda anlades en grusväg runt husen och sedan fortsatte motorvägen igen!
I morgon ska vi till Ben Thanh Market och shoppa loss lite. Sedan börjar det dra ihop sig för hemfärd. Något mer inlägg blir det i alla fall.
Som sagt, tråkigt att vi inte kan bjuda på foton från den här sista veckan, men som tidigare sagts: Shit happens!
Hälsningar,
astridomats
onsdag 9 januari 2013
Halong Bay - ett av de sju nya underverken!
8 januari 2013
Vi slog på stort och bokade en lyxkryssning i Halong Bay med Paradise Cruises och vi blev igår morse, 7/1, upphämtade klockan 08.00 vid vårt hotell. I den lilla bussen satt redan tre ytterst trevliga kanadensare i 30-årsåldern från Ottawa, varav två var födda i Vietnam och som kom till Kanada som tvååringar. De hade nu åkt till Vietnam för att träffa släkt mm. Den tredje killen var född i Kanada men av föräldrar från HongKong. De tre var kompisar från highscool-tiden. Vid nästa stopp klev det på en kvinna i vår ålder som var från... Kanada! Men hon bor och arbetar sedan några år i Adelaide, Australien. Denna kvinna var en spännande bekantskap må vi lova. Hon är inte bara internationell domare med världsomspännande uppdrag, utan även universitetsprofessor i internationell rätt och mänskliga rättigheter. Många intressanta samtal blev det med henne under vår kryssning. (Vi googlade henne - oj, vilken meritlista och så många publikationer och böcker hon skrivit!)
Färden till Halong Bay tog tre timmar så vi hade tid att lära känna varandra bra och tillsammans bad vi mer än en bön, då vår vietnamesiske chaufför ägnade sig åt konstanta "chickenrace", dvs omkörningar med minst sagt hög spänningsfaktor.
Tillsammans med 14 andra resenärer klev vi från vår buss ombord på en riktig lyxbåt. Vår eleganta hytt hade tex ett stort badrum med jacuzzi. Personalen och maten var rakt igenom av ytterska klass, liksom förmånen att endast få vara ett fåtal resenärer. Detta gav oss chansen att få tillfälle att prata med och lära känna flera av de andra deltagarna.
Vad är då Halong Bay? Först och främst ett av de sju nya underverken, vika fastställdes 1994. Halong betyder "där draken går ner i vattnet". Detta kommer från en legend om just en drake som kom ner från bergen och ut i vattnet. Det är en skärgård med nästan 2000 öar som alla är höga och de påminner till utseendet som ryggen på en drake. Trots det mulna vädret var det vidunderligt vackert när vi kryssade mellan öarna.
Vi besökte bla en av världens största droppstensgrottor, Hang Sung Sot, och besteg ön Dao Titop som innebar en klättring på 438 trappsteg för att nå toppen. Behöver väl inte påpeka att utsikten var otrolig ut över de östra delarna av Halong Bay. Innan middagen på kvällen fick vi lära oss lite vietnamesiska glosor och att göra vietnamesiska vårrullar, som vi sedan avnjöt till fördrinken.
I morse ljöd reveljen kl. 06:30 och vi gick upp på soldäck och genomförde ett Tai Chi-pass. Härligt uppvaknande! Efter frukost åkte vi iväg till en lagun vid Luongrottan och där hade vi turen att få se jätteaktiva apor i mängd!
Framåt lunch var det dags att återigen uppleva tre timmars färd med en dödsföraktande busschaufför, men vi kom alla fram välbehållna till Hanoi som mötte oss med regn och kyla. På med mössor och vantar igen och en rask promenad till det som kallades Hanoi Hilton under vietnamkriget. Dit fördes nedskjutna amerikanska piloter, bland annat John McCain, som sedermera blev senator och presidentkandidat 2008. Fängelset som byggdes av fransmännen 1896 och heter Hoa Lo Prison, användes vid den tiden till att fängsla vietnamesiska revoutionärer.
Dagen avslutades med att än en gång bara strosa omkring i Gamla Staden - viken upplevelse!
Hälsningar,
astridomats
Nej, fotoöverföringen vill inte som vi vill - sorry!
Vi slog på stort och bokade en lyxkryssning i Halong Bay med Paradise Cruises och vi blev igår morse, 7/1, upphämtade klockan 08.00 vid vårt hotell. I den lilla bussen satt redan tre ytterst trevliga kanadensare i 30-årsåldern från Ottawa, varav två var födda i Vietnam och som kom till Kanada som tvååringar. De hade nu åkt till Vietnam för att träffa släkt mm. Den tredje killen var född i Kanada men av föräldrar från HongKong. De tre var kompisar från highscool-tiden. Vid nästa stopp klev det på en kvinna i vår ålder som var från... Kanada! Men hon bor och arbetar sedan några år i Adelaide, Australien. Denna kvinna var en spännande bekantskap må vi lova. Hon är inte bara internationell domare med världsomspännande uppdrag, utan även universitetsprofessor i internationell rätt och mänskliga rättigheter. Många intressanta samtal blev det med henne under vår kryssning. (Vi googlade henne - oj, vilken meritlista och så många publikationer och böcker hon skrivit!)
Färden till Halong Bay tog tre timmar så vi hade tid att lära känna varandra bra och tillsammans bad vi mer än en bön, då vår vietnamesiske chaufför ägnade sig åt konstanta "chickenrace", dvs omkörningar med minst sagt hög spänningsfaktor.
Tillsammans med 14 andra resenärer klev vi från vår buss ombord på en riktig lyxbåt. Vår eleganta hytt hade tex ett stort badrum med jacuzzi. Personalen och maten var rakt igenom av ytterska klass, liksom förmånen att endast få vara ett fåtal resenärer. Detta gav oss chansen att få tillfälle att prata med och lära känna flera av de andra deltagarna.
Vad är då Halong Bay? Först och främst ett av de sju nya underverken, vika fastställdes 1994. Halong betyder "där draken går ner i vattnet". Detta kommer från en legend om just en drake som kom ner från bergen och ut i vattnet. Det är en skärgård med nästan 2000 öar som alla är höga och de påminner till utseendet som ryggen på en drake. Trots det mulna vädret var det vidunderligt vackert när vi kryssade mellan öarna.
Vi besökte bla en av världens största droppstensgrottor, Hang Sung Sot, och besteg ön Dao Titop som innebar en klättring på 438 trappsteg för att nå toppen. Behöver väl inte påpeka att utsikten var otrolig ut över de östra delarna av Halong Bay. Innan middagen på kvällen fick vi lära oss lite vietnamesiska glosor och att göra vietnamesiska vårrullar, som vi sedan avnjöt till fördrinken.
I morse ljöd reveljen kl. 06:30 och vi gick upp på soldäck och genomförde ett Tai Chi-pass. Härligt uppvaknande! Efter frukost åkte vi iväg till en lagun vid Luongrottan och där hade vi turen att få se jätteaktiva apor i mängd!
Framåt lunch var det dags att återigen uppleva tre timmars färd med en dödsföraktande busschaufför, men vi kom alla fram välbehållna till Hanoi som mötte oss med regn och kyla. På med mössor och vantar igen och en rask promenad till det som kallades Hanoi Hilton under vietnamkriget. Dit fördes nedskjutna amerikanska piloter, bland annat John McCain, som sedermera blev senator och presidentkandidat 2008. Fängelset som byggdes av fransmännen 1896 och heter Hoa Lo Prison, användes vid den tiden till att fängsla vietnamesiska revoutionärer.
Dagen avslutades med att än en gång bara strosa omkring i Gamla Staden - viken upplevelse!
Hälsningar,
astridomats
Nej, fotoöverföringen vill inte som vi vill - sorry!
Hanoi - så mycket mindre
6 januari 2013
Efter att ha lämnat Phu Quoc igår med sol och bad och 30 grader, så var det ett kärt återseende med Kenneth och Thea, som hade vänligheten att hämta oss på flygplatsen. Våra fantastiska vänner hade ytterligare "ett ess i rockärmen" i form av en ny spännande restaurang.
Vi tog lokalbussen, vilket kan liknas vid en svensk ambulans under utryckning, dvs full gas, tutande och tutande och slalom mellan skotrarna och färden kostade 1:50 kronor! En grön oas uppenbarade sig bland alla plåtskjul och halvt fallfärdiga hus. Här fanns en utomhusrestaurang som slingrade sig allt längre in i grönskan och en vacker park. Man köpte en matbiljett och gick sedan runt bland minst 10-talet matdiskar med olika sorters mat som man la upp på sin tallrik. Här fanns allt från grillspett, fisk, nudelsoppor, sniglar (usch tycker Astrid) fantastiskt goda varma, spröda tunnbröd bakade på kokos och så mycket mer att det inte går att räkna upp allt ätbart! Inte en europé mer än vi i sikte! Längs med de på olika sätt upplysta kanalerna fanns det små "uteplatser" och på några av dem satt sångare och musikanter och underhöll med vietnamesisk "skönsång" (?).
Upp i ottan idag och taxi till flygplatsen där de numera hälsar lätt igenkännande, som om vi var kändisar eller några som återfinns i incheckningsköerna lite för ofta. Vi landade i ett Hanoi som mötte oss med endast 10 grader! Efter incheckning på det fina Moment Hotel var det bara att stoppa undan flip-flopsen och ut och handla mössa, vantar och strumpor.
Rundvandring i Gamla Staden och det var en intressant upplevelse. Det var mer promenad på gatan än på trottoarerna för där stod.....? Just det, skotrar! Dessa tillsammans med matlagning och försäljning ockuperade trottoarerna totalt. Uppenbarligen har de inte samma funktion som hemma i Sverige.
Nåväl, kul var det och vi hann med lite kultur okså. Vi var dels på Vietnams första universitet, Temple of Literature, som grundades år 1076 och som först bara var avsett för folk av ädlare börd, men sedan 1442 även är till för begåvade från hela landet.
Sedan gick vi i rask takt (allt för att hålla värmen!) till Ho Chi Minh Mausoleum och Ho Chi Minh Museum som givetvis är till den store ledarens minne. För att skaka av oss all kommunistisk propaganda, gick vi raka vägen till Dong Xuan Market, ett kommersialismens center. Vilken marknad! Bara vietnameser och prylar från golv till tak i tre våningar. Såg mer ut som ett grossistlager och endast några få som kunde några enstaka ord på engelska, men det är ju detta som är så charmigt när man kommer till fjärran land!
Middagen intogs på restaurangen Highway 4 i Gamla Staden. Där träffade vi ett mycket trevligt par, han från Albanien (pratade sju språk flytande, dock ej svenska, men han hade varit i Lund!) och hon från Ryssland och de bor sedan flera år i Holland. En mycket trevlig och intressant bekantskap under en god vietnamesisk måltid där vi också provade risvin för första gången - inte en fullt lika trevlig bekantskap.
Trots epitetet huvudstad, så är Hanoi (betyder "innanför floderna") mycket mindre till ytan, befolkningen, antalet skotrar och mycket mindre värme. Dock jättemycket värme från människorna. Personalen på vårt hotell är helt makalöst vänliga och hjälpsamma och pratar en mycket bra engelska.
I morgon sticker vi till Halong Bay.
Hälsningar,
astridomats
Tyvärr funkar inte fotoöverföringen. Få se om vi kan lösa problemet.....
Efter att ha lämnat Phu Quoc igår med sol och bad och 30 grader, så var det ett kärt återseende med Kenneth och Thea, som hade vänligheten att hämta oss på flygplatsen. Våra fantastiska vänner hade ytterligare "ett ess i rockärmen" i form av en ny spännande restaurang.
Vi tog lokalbussen, vilket kan liknas vid en svensk ambulans under utryckning, dvs full gas, tutande och tutande och slalom mellan skotrarna och färden kostade 1:50 kronor! En grön oas uppenbarade sig bland alla plåtskjul och halvt fallfärdiga hus. Här fanns en utomhusrestaurang som slingrade sig allt längre in i grönskan och en vacker park. Man köpte en matbiljett och gick sedan runt bland minst 10-talet matdiskar med olika sorters mat som man la upp på sin tallrik. Här fanns allt från grillspett, fisk, nudelsoppor, sniglar (usch tycker Astrid) fantastiskt goda varma, spröda tunnbröd bakade på kokos och så mycket mer att det inte går att räkna upp allt ätbart! Inte en europé mer än vi i sikte! Längs med de på olika sätt upplysta kanalerna fanns det små "uteplatser" och på några av dem satt sångare och musikanter och underhöll med vietnamesisk "skönsång" (?).
Upp i ottan idag och taxi till flygplatsen där de numera hälsar lätt igenkännande, som om vi var kändisar eller några som återfinns i incheckningsköerna lite för ofta. Vi landade i ett Hanoi som mötte oss med endast 10 grader! Efter incheckning på det fina Moment Hotel var det bara att stoppa undan flip-flopsen och ut och handla mössa, vantar och strumpor.
Rundvandring i Gamla Staden och det var en intressant upplevelse. Det var mer promenad på gatan än på trottoarerna för där stod.....? Just det, skotrar! Dessa tillsammans med matlagning och försäljning ockuperade trottoarerna totalt. Uppenbarligen har de inte samma funktion som hemma i Sverige.
Nåväl, kul var det och vi hann med lite kultur okså. Vi var dels på Vietnams första universitet, Temple of Literature, som grundades år 1076 och som först bara var avsett för folk av ädlare börd, men sedan 1442 även är till för begåvade från hela landet.
Sedan gick vi i rask takt (allt för att hålla värmen!) till Ho Chi Minh Mausoleum och Ho Chi Minh Museum som givetvis är till den store ledarens minne. För att skaka av oss all kommunistisk propaganda, gick vi raka vägen till Dong Xuan Market, ett kommersialismens center. Vilken marknad! Bara vietnameser och prylar från golv till tak i tre våningar. Såg mer ut som ett grossistlager och endast några få som kunde några enstaka ord på engelska, men det är ju detta som är så charmigt när man kommer till fjärran land!
Middagen intogs på restaurangen Highway 4 i Gamla Staden. Där träffade vi ett mycket trevligt par, han från Albanien (pratade sju språk flytande, dock ej svenska, men han hade varit i Lund!) och hon från Ryssland och de bor sedan flera år i Holland. En mycket trevlig och intressant bekantskap under en god vietnamesisk måltid där vi också provade risvin för första gången - inte en fullt lika trevlig bekantskap.
Trots epitetet huvudstad, så är Hanoi (betyder "innanför floderna") mycket mindre till ytan, befolkningen, antalet skotrar och mycket mindre värme. Dock jättemycket värme från människorna. Personalen på vårt hotell är helt makalöst vänliga och hjälpsamma och pratar en mycket bra engelska.
I morgon sticker vi till Halong Bay.
Hälsningar,
astridomats
Tyvärr funkar inte fotoöverföringen. Få se om vi kan lösa problemet.....
torsdag 3 januari 2013
Nyårsdag i Saigon samt resa till Phu Quoc
3 januari 2013
Om det var total kaos i Saigon de första timmarna efter midnatt med skotrar, taxibilar och människor överallt, så var det desto lugnare detta årets första dag. Efter frukost så slog vi Angkor Wat i Kambodja ur hågen och bestämde oss för att resa till Hanoi och Halong Bay i stället. Vi bokade flyg och hotell och sticker dit den 6 januari.
Under eftermiddagen åkte vi alla in till city där Rickard, Frida, Hugo och Malte gick på krigsmuseet, medan vi tillsammans med Kenneth och Thea tog en promenad i en av de vackra parkerna. Senare sammanstrålade vi allesammans igen för att gå på en "Water puppet show". Det är en dockteater i vatten. Denna konstart var inte känd utanför norra Vietnam förrän sent sextiotal. Tillkomsten sägs vara i risfälten för mer än tusen år sedan. Vi förstod inte ett dugg, men drakar, fiskar, gummor och gubbar for fram och tillbaka ivrigt ackompanjerade av ett ihärdigt "kvackande" (vietnamesiska låter så), trummande och trumpetande.
Vi gick sedan hela vägen till Notre-Dame. Ja, just det, Notre-Dame. Fransmännen byggde en mindre kopia av sin egen kyrka under andra halvan av artonhundratalet. Vi kom dit så att vi kunde höra slutet på en katolsk mässa på vietnamesiska.
Middagen intog vi på en häftig restaurang som Kenneth och Thea kände väl till och där fick vi tillaga vårt eget kött över öppen låga under stekgaller mitt i bordet!
Tidigt onsdag morgon, 2 januari, ringde klockan för avfärd till den så kallade paradisön, Phu Quoc och där befinner vi oss nu och njuter till fullo. Fint är det med palmer på stranden, fin sand och bra bad. Vi bor precis vid stranden och har mindre än 100 meter till vattenbrynet. Här är en dj...la massa svenskar, med vad vi förstår så reser uppenbarligen många svenskar hit - vi är ju här! Phu Quoc är känt för att dels ha hyst fångar under den franska perioden, dels för pärlfiske. Den kända "Night Market" har förutom en massa restauranger med fick och skaldjur givetvis underbara pärlsmycken till salu, så inköp har det blivit!
Vi kopplar av med att bada, läsa böcker, få massage för 25 kronor i timmen så att vi är laddade inför Hanoiresan.
Hälsningar,
astridomats
Nedan vinterbilder från Phu Quoc och "vår" strand!
Om det var total kaos i Saigon de första timmarna efter midnatt med skotrar, taxibilar och människor överallt, så var det desto lugnare detta årets första dag. Efter frukost så slog vi Angkor Wat i Kambodja ur hågen och bestämde oss för att resa till Hanoi och Halong Bay i stället. Vi bokade flyg och hotell och sticker dit den 6 januari.
Under eftermiddagen åkte vi alla in till city där Rickard, Frida, Hugo och Malte gick på krigsmuseet, medan vi tillsammans med Kenneth och Thea tog en promenad i en av de vackra parkerna. Senare sammanstrålade vi allesammans igen för att gå på en "Water puppet show". Det är en dockteater i vatten. Denna konstart var inte känd utanför norra Vietnam förrän sent sextiotal. Tillkomsten sägs vara i risfälten för mer än tusen år sedan. Vi förstod inte ett dugg, men drakar, fiskar, gummor och gubbar for fram och tillbaka ivrigt ackompanjerade av ett ihärdigt "kvackande" (vietnamesiska låter så), trummande och trumpetande.
Vi gick sedan hela vägen till Notre-Dame. Ja, just det, Notre-Dame. Fransmännen byggde en mindre kopia av sin egen kyrka under andra halvan av artonhundratalet. Vi kom dit så att vi kunde höra slutet på en katolsk mässa på vietnamesiska.
Middagen intog vi på en häftig restaurang som Kenneth och Thea kände väl till och där fick vi tillaga vårt eget kött över öppen låga under stekgaller mitt i bordet!
Tidigt onsdag morgon, 2 januari, ringde klockan för avfärd till den så kallade paradisön, Phu Quoc och där befinner vi oss nu och njuter till fullo. Fint är det med palmer på stranden, fin sand och bra bad. Vi bor precis vid stranden och har mindre än 100 meter till vattenbrynet. Här är en dj...la massa svenskar, med vad vi förstår så reser uppenbarligen många svenskar hit - vi är ju här! Phu Quoc är känt för att dels ha hyst fångar under den franska perioden, dels för pärlfiske. Den kända "Night Market" har förutom en massa restauranger med fick och skaldjur givetvis underbara pärlsmycken till salu, så inköp har det blivit!
Vi kopplar av med att bada, läsa böcker, få massage för 25 kronor i timmen så att vi är laddade inför Hanoiresan.
Hälsningar,
astridomats
Nedan vinterbilder från Phu Quoc och "vår" strand!
måndag 31 december 2012
Nyårsafton i Saigon.
1 januari 2013
Med tanke på vår strapatsrika resa till Mekong Delta, så blev måndagen, dvs nyårsafton en lugn och avkopplande dag. Mats och Thea åkte och handlade matvaror och gick lite på en lokal marknad där de bla sålde levande grodor. Sedan var Mats och klippte sig för nio kronor och softade vid poolen.
Astrid följde med Thea tvärs över gatan till frissan för att få våra hår tvättade. Under en timme, just det, en timme, fick man ligga ner på en brits under det att frisörskan tvättade håret i svalt och skönt vatten. Hon masserade hårskalpen, tinningarna, ansiktet (som även bäddades in i gurka under viss tid!), axlarna och nacken. Tvättade håret igen och även ansiktet. Så upprepades massagen igen och igen och igen. När detta var klart blåste och fönade hon håret och gjorde vid både naglar och tånaglar, som nu skimrar i rosa pärlemor! Kostnad: 25 kronor!
Fina i håret gick vi sedan hem och gjorde oss i ordning för kvällen. Vi åt en härlig kycklingsoppa som Thea gjort och skålade i rysk champagne. Vid 20.00-tiden tog vi taxi in till stan och flanerade genom gator så fyllda med människor och skotrar att det går inte att beskriva. Vi tog oss fram till Hotel Continetal där vi deltog i ett nyårsfirande som började kl. 22.00. En stor vacker utomhussal med en mycket välsmakande buffé med allt från vietnaesisk mat till skaldjur och lax! Ett underbart efterrättsbord med saftiga frukter och mumsiga kakor. Under hela middagen och fram till tolvslaget var det underhållning med bla sång och musik, trolleri och danser.
Tolvslaget, ja det upplevde vi två gånger! På hotellet startade de nedräkningen 10 minuter för tidigt, men vad gör det med tanke på alla förseningar i samband med resan till Mekong Delta. Gott Nytt År nr 1! Sedan vid det riktiga tovslaget var vi ute och tittade på ett halvt fyrverkeri (skyskrapa ivägen). Gott Nytt År nr 2! Nu är det 2013 med besked kan man säga.
Vid halvettiden försökte vi få tag på taxi och det gick efter ett tag tag vare "mr Kenneth", som fick hotellpersonalen till att agera. Att ta sig ut från city var en upplevelse för trafiken (några bilar och i stort sett alla i Saigon varande skotrar) stod stilla. Men vår chaufför gjorde en rundpall (i klass med vilket akrobatiskt nummer som helst) och så körde han lite hit och lite dit, en och annan bakväg och så till slut var vi hemma!
I skrivande stund ligger ni fortfarande och sover, medans vi blickar ut över Saigon River och poolområdet som badar i sol!!!!
God fortsättning!
astridomats
Uppladdning hos Kenneth och Thea.
Redo för Saigon City och 2013!
Delar av buffén.
Delar av efterrättsbuffén.
Med tanke på vår strapatsrika resa till Mekong Delta, så blev måndagen, dvs nyårsafton en lugn och avkopplande dag. Mats och Thea åkte och handlade matvaror och gick lite på en lokal marknad där de bla sålde levande grodor. Sedan var Mats och klippte sig för nio kronor och softade vid poolen.
Astrid följde med Thea tvärs över gatan till frissan för att få våra hår tvättade. Under en timme, just det, en timme, fick man ligga ner på en brits under det att frisörskan tvättade håret i svalt och skönt vatten. Hon masserade hårskalpen, tinningarna, ansiktet (som även bäddades in i gurka under viss tid!), axlarna och nacken. Tvättade håret igen och även ansiktet. Så upprepades massagen igen och igen och igen. När detta var klart blåste och fönade hon håret och gjorde vid både naglar och tånaglar, som nu skimrar i rosa pärlemor! Kostnad: 25 kronor!
Fina i håret gick vi sedan hem och gjorde oss i ordning för kvällen. Vi åt en härlig kycklingsoppa som Thea gjort och skålade i rysk champagne. Vid 20.00-tiden tog vi taxi in till stan och flanerade genom gator så fyllda med människor och skotrar att det går inte att beskriva. Vi tog oss fram till Hotel Continetal där vi deltog i ett nyårsfirande som började kl. 22.00. En stor vacker utomhussal med en mycket välsmakande buffé med allt från vietnaesisk mat till skaldjur och lax! Ett underbart efterrättsbord med saftiga frukter och mumsiga kakor. Under hela middagen och fram till tolvslaget var det underhållning med bla sång och musik, trolleri och danser.
Tolvslaget, ja det upplevde vi två gånger! På hotellet startade de nedräkningen 10 minuter för tidigt, men vad gör det med tanke på alla förseningar i samband med resan till Mekong Delta. Gott Nytt År nr 1! Sedan vid det riktiga tovslaget var vi ute och tittade på ett halvt fyrverkeri (skyskrapa ivägen). Gott Nytt År nr 2! Nu är det 2013 med besked kan man säga.
Vid halvettiden försökte vi få tag på taxi och det gick efter ett tag tag vare "mr Kenneth", som fick hotellpersonalen till att agera. Att ta sig ut från city var en upplevelse för trafiken (några bilar och i stort sett alla i Saigon varande skotrar) stod stilla. Men vår chaufför gjorde en rundpall (i klass med vilket akrobatiskt nummer som helst) och så körde han lite hit och lite dit, en och annan bakväg och så till slut var vi hemma!
I skrivande stund ligger ni fortfarande och sover, medans vi blickar ut över Saigon River och poolområdet som badar i sol!!!!
God fortsättning!
astridomats
Uppladdning hos Kenneth och Thea.
Redo för Saigon City och 2013!
Delar av buffén.
Delar av efterrättsbuffén.I Mekong Delta med "My Family"!
31 december 2012
Tidigt på lördagsmorgonen, 29/12, gick vi upp och stuvade in oss i två taxibilar. Det var hela familjen Svensson dvs Kenneth, Thea, sonen Rickard med fru Frida och sjuåriga tvillingarna Hugo och Malte, dottern Josefine samt vi båda. Det var dags att ge sig ut på resan till det på förhand så spännande Mekong Delta, vilket ligger rakt väster om Saigon. Deltat sträcker sig från Kambodja ner genom Vietnam för att löpa ut i sydkinesiska havet. Mekongregionen är väldigt bördig och är en viktig faktor till att Vietnam är en av världens strörsta exportörer av ris. Mekong var också den region som Pol Pot och Röda Khmererna försökte invadera på 70-talet, men misslyckades.
Att vietnameserna inte vinner logistikpriset har Kenneth berättat för oss, men att det är så illa som vår arrangerade resa, trodde nog ingen av oss. Vi kom iväg en timme efter utsatt tid och det var bara början. Bussen var avsedd för asiater och inte ståtliga nordbor, men det fanns i alla fall relativt bra luftkonditionering. Vi hade en mycket glad och entusiastisk guide, som hette Bang, och han berättade med stor inlevelse om livet i Mekong Delta. Så fort han skulle påkalla vår uppmärksamhet, så kallade han oss för "My Group". Det blev många "My Group" under dagen.
Vid första stoppet/bensträckaren skulle det bytas bussar utifrån vilken resa man hade köpt (en-, två- eller tredagars). Vissa fick byta buss på samma hållplats fyra gånger innan det blev rätt. Irritationen var högst påtaglig bland resenärerna, som för övrigt kom från många olika delar av världen. Nåväl, iväg kom vi och efter ytterligare någon timmes färd kom vi fram till My Tho, som är huvudstaden i Tien Giangprovinsen, en viktig marknadsstad och porten till Mekong Delta.
Det hade nu blivit dags för den första båtfärden. Runt Mekongdeltat är det som sagt väldigt bördigt varför mycket odlas här som bla grönsaker, ris och frukt. Vi fick möjlighet att kliva iland på flera öar för att se oss omkring och ta del av lokala seder och bruk. Öarna var tyvärr lite väl turistinfluerade, men samtidigt förståeligt, eftersom människorna är mycket fattiga och de vill givetvis sälja sina föremål och grödor.
Vi fick till sång av vietnamesiska kvinnor och en liten flicka, klädda i vackra kläder, smaka olika torkade frukter, såsom ingefära och banan, dricka honungste mm. Vi som ville (och det ville inte Frida och Astrid) fick träffa en livs levande orm, som vissa av oss hade slingrande om halsen - spännande och synnerligen manligt (barnsligt enligt vissa - läs Astrid). Kul var det och som av en händelse fotodokumenterat!
På en annan ö med många palmer tillverkade man bla godis av kokosnöt. Vi kunde följa hela tillverkningsprocessen av kokoskola och det påminde lite grann om polkagristillverkning. Att sedan se kvinnorna slå in varje bit i papper och sedan förpacka dem i kartonger var en process som inte är något för lathundar - vilket tempo! Här hade viken grek som helst fått hjärtinfarkt inom en eller två dagar.
Vissa av oss fick också möjlighet att smaka brännvin framställt med hjälp av orm, dvs ormar som smakgivare - riktigt manligt (barnsligt enlivt vissa - läs Astrid). Kenneth utmanade Rickard (som ju måste tänka på sitt arv) och Mats (som är beroende av boendet hos Kenneth och Thea), så det blev "botten upp" helt utan "Helan går"!
En promenad genom fruktodlingar slutade vid en flodådra, knappt fem meter bred och med höga växter längs med sidorna. Nu var vi verkligen i djungeln! I en liten smal båt färdades vi någon kilometer i denna så annorlunda omgivning.
Efter en sen lunch åkte vi buss ytterligare ett tag med vår nye förvirrade guide, som hette Sam, och han påkallade vår uppmärksamhet i gruppen med "My Family". Det blev många "My Family" resten av den dagen och påföljande......
Efter mörkrets inbrott kom vi till lite olika platser där resenärerna hoppade av vartefter för att bege sig till olika så kallade "homestay". Det innebär att man bor med en vietnamesisk familj i deras hem. När det var dags för oss nio att bege oss till vårt "homestay" en bit från Can Tho, fick vi först gå en bit tillsammans med två män som sedan körde oss i båt den sista sträckan. I mörker färdades vi längs en flod en bra bit och man undrade verkligen om man skulle komma ut ur djungeln igen.
Så kom vi fram till vårt mål och det var ett lite större "homestay", mer som "Bed&Breakfast", eftersom vi var så många. Vi togs emot av ett par av familjemedlemmarna och den ene sonen presenterade oss för "bossen" dvs mamman. Hon var sprudlande glad och serverade oss en fantastisk måltid. De visade oss hur vi skulle ta ett tunt rispapper och sedan i tur och ordning lägga på risnudlar, sallad, gurka, mynta, friterad tillplattad räka och sedan rulla ihop till en rulle. Med tanke på den svenska renklämman, så var detta Mekongklämman!
Äldste sonen kom och hälsade oss välkomna och berättade att det var han som förestod alltihop. Han hade byggt stället för ett år sedan och nu jobbade han där kvällar och morgnar. På dagarna jobbade han på en farm i närheten. Vidare berättade han att folket i den lilla byn gick och lade sig rätt så tidigt, för de går upp kl. 04.00! Många för att träna, andra för att förbereda inför dagens marknad och givetvis för att ordna med frukosten.
Innan vi gick och lade oss, tog vi en promenad in till byn och verksamheterna höll på att avslutas för dagen. Mycket enkla byggnader och man har sin verksamhet i direkt anslutning till boningsrummet, som i stort sett alla innehöll ett större skåp, en stor madrass, en platt-TV och (hör och häpna) en skoter!!!
Ivrigt påhejade av myggen och den egna tröttheten gick vi sedan och lade oss. Våra bamburum med bambusängar var hyfsat svala tack vare fläktar. Det var skönt att först ställa sig i den enkla duschen och vi var mycket tacksamma för de, enligt oss, riktiga toaletterna. Väl under myggnätet skulle man så försöka sova. Vi lade oss på de cerisemönstrade lakanen och kuddarna, som var stenhårda enligt Astrid och jättesköna enligt Mats. Lakan att kunna ha över sig? Nej, men däremot en filt! Filt i 30 graders värme? Inget för en äkta nordbo! Sömn? Mats snarkade, så, ja för hans del. Eftersom Astrid hörde snarkningarn så sov hon inte nämnvärt.
Upp tidigt söndag morgon för frukosten sererades halv sju. En halvtimme senare bar det så iväg på båten igen och nu så kunde vi se vad som fanns längs med flodkanterna. Hus, efter hus varav de allra flesta mer kan beskrivas som skjul. I stort sett i varje hus pågick klädtvätt som sedan hängdes upp i solen för att torka. Undrar egentligen hur mycket de torkar med tanke på fuktigheten? Det var så fuktigt så Astrids garanterat krullfria hår blev alldeles lockigt!!!
Ny busstur som övergick i nya båtturer, nu i den större gruppen, "My Family", och så iväg till "floating market" i Cai Rang. Det hela kan beskrivas som en stor grossisthandel där de olika båtinnehavarna handlar varor av varandra. Högst upp i en mast på varje båt satt det ett exemplar av vad just den båten har till försäljning, tex en ananas eller beta. Stor kommers och många båtar kom fram till våra turistbåtar så att vi kunde handla. Det mumsades sedan på vackert snidade ananasstycken, som åts som en pinnglass, där pinnen var själva stjälken.
Vi gick sedan iland på ett ställe där vi kunde promenera omkring bland vackra Lotusblommor och mindre vackra krokodiler. För oss som träffade 5 meter långa Scarface i Daintree River, Australien 2011, så kändes dessa krokodiler som mikrovarianter, men inte desto mindre spännande. Hugo och Malte matade krokodilerna med kött som hängde på långa spön - coolt!
Vid ett båtbyte fick vi vänta en stund på nästa båt och då fanns tillfälle att iaktta vardagliga aktiviter. En man tvättade sig och sina kläder frenetiskt i vattnet som bestod av fyra nyanser av brunt toppat med en del "floating rubbish". Vid sidan om fanns den myllrande och trånga marknaden, där Mats försökte få tag på en toalett utan att kunna vietnamesiska och utan att människorna kunde vare sig engelska eller skånska. Det slutade med att han, efter teckenspråksanvändning, fick gå in i ett bostadshus (eller rum - de har inte så mycket mer), kliva över en klädtvättande gammal tant och in till toan.
Efter den sista båtturen, åter in i en trång buss, som nu inte hade en så effektiv luftkonditionering som vi hade önskat. "My Family-Sam" ledde oss till lunchen innan hemfärden. På denna fantastiska restaurang serverades bland annat råtta, groda och orm. Vi valde kyckling (får vara måtta på mandomsproven). Återigen byte av bussar (tänker inte beskriva organisationen) och så äntligen på väg hem till Saigon.
På en skala 1-10 så var vi minst 25 svettiga, skitiga och trötta. Våra livs ljuvligaste duschögonblick gick av stapeln ca kl. 19.00 och Astrid konstaterade att hon har mekongat vad hon ska!
Kvällen avslutades med att Kenneth tog med oss till en lokal restaurang vars specialitet är krabba. En gigantisk lokal fylld till bredden med vietnameser och små låga plåtbord och röda platsstolar. Efter att personalen fullkomligt krattat och sopat undan alla matrester från golvet efter det föregående sällskapet (tänker inte beskriva bordsskicket, kan bara konstatera att de inte läst Magdalena Ribbings "Vett och etikett") fick vi slå oss ner. Du milde vilken upplevelse!
Astrid satte sig som på en damsadel med benen åt sidan (är ju i alla fall 171 cm lång) och tog fram en pappersnäsduk som servett, eftersom detta inte ingår i den ordinarie vietnamesiska dukningen. Nu skulle det beställas och eftersom den enda engelska servitrisen förstod var "beer", "mangojiuce" begrep hon inte, så fick Astrid dricka öl (puh!) till de fantastiskt goda varma krabborna i chili-sweet&sour-sås.
Krabborna kom in delade, det var allt. Till vår hjälp hade vi en nötknäckare, pinnar och faktiskt en västerländsk sked! Men vi är ju utrustade med händer så det vara ju bara att hugga i. Astrid som normalt äter kycklingens alla ätbara delar med kniv och gaffel, fick verkligen göra våld på sig själv, men det är en kväll hon inte skulle vilja ha ogjord!
Somnade vi trötta, nöjda och belåtna efter dessa intensiva ca 40 timmar? Svar: Ja!
Gott Nytt År,
astridomats
Våra goda vänner Kenneth och Thea.
Mekongdeltaresenär.
Kokosgodistillverkning.
Mekong Hilton.
Hus längs med floden. Nytvättade kläder.
Floating Market.
Skotern saknas i bostadsrummet.
Grand old lady!
Risnudelplattor på tork.
Macho?
Kenneth, Josefine, turist, Thea.
Soppa, griskött, råtta.
Krabba, orm, groda, fågel.
Lokala restaurangen där vi åt krabba.
Tidigt på lördagsmorgonen, 29/12, gick vi upp och stuvade in oss i två taxibilar. Det var hela familjen Svensson dvs Kenneth, Thea, sonen Rickard med fru Frida och sjuåriga tvillingarna Hugo och Malte, dottern Josefine samt vi båda. Det var dags att ge sig ut på resan till det på förhand så spännande Mekong Delta, vilket ligger rakt väster om Saigon. Deltat sträcker sig från Kambodja ner genom Vietnam för att löpa ut i sydkinesiska havet. Mekongregionen är väldigt bördig och är en viktig faktor till att Vietnam är en av världens strörsta exportörer av ris. Mekong var också den region som Pol Pot och Röda Khmererna försökte invadera på 70-talet, men misslyckades.
Att vietnameserna inte vinner logistikpriset har Kenneth berättat för oss, men att det är så illa som vår arrangerade resa, trodde nog ingen av oss. Vi kom iväg en timme efter utsatt tid och det var bara början. Bussen var avsedd för asiater och inte ståtliga nordbor, men det fanns i alla fall relativt bra luftkonditionering. Vi hade en mycket glad och entusiastisk guide, som hette Bang, och han berättade med stor inlevelse om livet i Mekong Delta. Så fort han skulle påkalla vår uppmärksamhet, så kallade han oss för "My Group". Det blev många "My Group" under dagen.
Vid första stoppet/bensträckaren skulle det bytas bussar utifrån vilken resa man hade köpt (en-, två- eller tredagars). Vissa fick byta buss på samma hållplats fyra gånger innan det blev rätt. Irritationen var högst påtaglig bland resenärerna, som för övrigt kom från många olika delar av världen. Nåväl, iväg kom vi och efter ytterligare någon timmes färd kom vi fram till My Tho, som är huvudstaden i Tien Giangprovinsen, en viktig marknadsstad och porten till Mekong Delta.
Det hade nu blivit dags för den första båtfärden. Runt Mekongdeltat är det som sagt väldigt bördigt varför mycket odlas här som bla grönsaker, ris och frukt. Vi fick möjlighet att kliva iland på flera öar för att se oss omkring och ta del av lokala seder och bruk. Öarna var tyvärr lite väl turistinfluerade, men samtidigt förståeligt, eftersom människorna är mycket fattiga och de vill givetvis sälja sina föremål och grödor.
Vi fick till sång av vietnamesiska kvinnor och en liten flicka, klädda i vackra kläder, smaka olika torkade frukter, såsom ingefära och banan, dricka honungste mm. Vi som ville (och det ville inte Frida och Astrid) fick träffa en livs levande orm, som vissa av oss hade slingrande om halsen - spännande och synnerligen manligt (barnsligt enligt vissa - läs Astrid). Kul var det och som av en händelse fotodokumenterat!
På en annan ö med många palmer tillverkade man bla godis av kokosnöt. Vi kunde följa hela tillverkningsprocessen av kokoskola och det påminde lite grann om polkagristillverkning. Att sedan se kvinnorna slå in varje bit i papper och sedan förpacka dem i kartonger var en process som inte är något för lathundar - vilket tempo! Här hade viken grek som helst fått hjärtinfarkt inom en eller två dagar.
Vissa av oss fick också möjlighet att smaka brännvin framställt med hjälp av orm, dvs ormar som smakgivare - riktigt manligt (barnsligt enlivt vissa - läs Astrid). Kenneth utmanade Rickard (som ju måste tänka på sitt arv) och Mats (som är beroende av boendet hos Kenneth och Thea), så det blev "botten upp" helt utan "Helan går"!
En promenad genom fruktodlingar slutade vid en flodådra, knappt fem meter bred och med höga växter längs med sidorna. Nu var vi verkligen i djungeln! I en liten smal båt färdades vi någon kilometer i denna så annorlunda omgivning.
Efter en sen lunch åkte vi buss ytterligare ett tag med vår nye förvirrade guide, som hette Sam, och han påkallade vår uppmärksamhet i gruppen med "My Family". Det blev många "My Family" resten av den dagen och påföljande......
Efter mörkrets inbrott kom vi till lite olika platser där resenärerna hoppade av vartefter för att bege sig till olika så kallade "homestay". Det innebär att man bor med en vietnamesisk familj i deras hem. När det var dags för oss nio att bege oss till vårt "homestay" en bit från Can Tho, fick vi först gå en bit tillsammans med två män som sedan körde oss i båt den sista sträckan. I mörker färdades vi längs en flod en bra bit och man undrade verkligen om man skulle komma ut ur djungeln igen.
Så kom vi fram till vårt mål och det var ett lite större "homestay", mer som "Bed&Breakfast", eftersom vi var så många. Vi togs emot av ett par av familjemedlemmarna och den ene sonen presenterade oss för "bossen" dvs mamman. Hon var sprudlande glad och serverade oss en fantastisk måltid. De visade oss hur vi skulle ta ett tunt rispapper och sedan i tur och ordning lägga på risnudlar, sallad, gurka, mynta, friterad tillplattad räka och sedan rulla ihop till en rulle. Med tanke på den svenska renklämman, så var detta Mekongklämman!
Äldste sonen kom och hälsade oss välkomna och berättade att det var han som förestod alltihop. Han hade byggt stället för ett år sedan och nu jobbade han där kvällar och morgnar. På dagarna jobbade han på en farm i närheten. Vidare berättade han att folket i den lilla byn gick och lade sig rätt så tidigt, för de går upp kl. 04.00! Många för att träna, andra för att förbereda inför dagens marknad och givetvis för att ordna med frukosten.
Innan vi gick och lade oss, tog vi en promenad in till byn och verksamheterna höll på att avslutas för dagen. Mycket enkla byggnader och man har sin verksamhet i direkt anslutning till boningsrummet, som i stort sett alla innehöll ett större skåp, en stor madrass, en platt-TV och (hör och häpna) en skoter!!!
Ivrigt påhejade av myggen och den egna tröttheten gick vi sedan och lade oss. Våra bamburum med bambusängar var hyfsat svala tack vare fläktar. Det var skönt att först ställa sig i den enkla duschen och vi var mycket tacksamma för de, enligt oss, riktiga toaletterna. Väl under myggnätet skulle man så försöka sova. Vi lade oss på de cerisemönstrade lakanen och kuddarna, som var stenhårda enligt Astrid och jättesköna enligt Mats. Lakan att kunna ha över sig? Nej, men däremot en filt! Filt i 30 graders värme? Inget för en äkta nordbo! Sömn? Mats snarkade, så, ja för hans del. Eftersom Astrid hörde snarkningarn så sov hon inte nämnvärt.
Upp tidigt söndag morgon för frukosten sererades halv sju. En halvtimme senare bar det så iväg på båten igen och nu så kunde vi se vad som fanns längs med flodkanterna. Hus, efter hus varav de allra flesta mer kan beskrivas som skjul. I stort sett i varje hus pågick klädtvätt som sedan hängdes upp i solen för att torka. Undrar egentligen hur mycket de torkar med tanke på fuktigheten? Det var så fuktigt så Astrids garanterat krullfria hår blev alldeles lockigt!!!
Ny busstur som övergick i nya båtturer, nu i den större gruppen, "My Family", och så iväg till "floating market" i Cai Rang. Det hela kan beskrivas som en stor grossisthandel där de olika båtinnehavarna handlar varor av varandra. Högst upp i en mast på varje båt satt det ett exemplar av vad just den båten har till försäljning, tex en ananas eller beta. Stor kommers och många båtar kom fram till våra turistbåtar så att vi kunde handla. Det mumsades sedan på vackert snidade ananasstycken, som åts som en pinnglass, där pinnen var själva stjälken.
Vi gick sedan iland på ett ställe där vi kunde promenera omkring bland vackra Lotusblommor och mindre vackra krokodiler. För oss som träffade 5 meter långa Scarface i Daintree River, Australien 2011, så kändes dessa krokodiler som mikrovarianter, men inte desto mindre spännande. Hugo och Malte matade krokodilerna med kött som hängde på långa spön - coolt!
Vid ett båtbyte fick vi vänta en stund på nästa båt och då fanns tillfälle att iaktta vardagliga aktiviter. En man tvättade sig och sina kläder frenetiskt i vattnet som bestod av fyra nyanser av brunt toppat med en del "floating rubbish". Vid sidan om fanns den myllrande och trånga marknaden, där Mats försökte få tag på en toalett utan att kunna vietnamesiska och utan att människorna kunde vare sig engelska eller skånska. Det slutade med att han, efter teckenspråksanvändning, fick gå in i ett bostadshus (eller rum - de har inte så mycket mer), kliva över en klädtvättande gammal tant och in till toan.
Efter den sista båtturen, åter in i en trång buss, som nu inte hade en så effektiv luftkonditionering som vi hade önskat. "My Family-Sam" ledde oss till lunchen innan hemfärden. På denna fantastiska restaurang serverades bland annat råtta, groda och orm. Vi valde kyckling (får vara måtta på mandomsproven). Återigen byte av bussar (tänker inte beskriva organisationen) och så äntligen på väg hem till Saigon.
På en skala 1-10 så var vi minst 25 svettiga, skitiga och trötta. Våra livs ljuvligaste duschögonblick gick av stapeln ca kl. 19.00 och Astrid konstaterade att hon har mekongat vad hon ska!
Kvällen avslutades med att Kenneth tog med oss till en lokal restaurang vars specialitet är krabba. En gigantisk lokal fylld till bredden med vietnameser och små låga plåtbord och röda platsstolar. Efter att personalen fullkomligt krattat och sopat undan alla matrester från golvet efter det föregående sällskapet (tänker inte beskriva bordsskicket, kan bara konstatera att de inte läst Magdalena Ribbings "Vett och etikett") fick vi slå oss ner. Du milde vilken upplevelse!
Astrid satte sig som på en damsadel med benen åt sidan (är ju i alla fall 171 cm lång) och tog fram en pappersnäsduk som servett, eftersom detta inte ingår i den ordinarie vietnamesiska dukningen. Nu skulle det beställas och eftersom den enda engelska servitrisen förstod var "beer", "mangojiuce" begrep hon inte, så fick Astrid dricka öl (puh!) till de fantastiskt goda varma krabborna i chili-sweet&sour-sås.
Krabborna kom in delade, det var allt. Till vår hjälp hade vi en nötknäckare, pinnar och faktiskt en västerländsk sked! Men vi är ju utrustade med händer så det vara ju bara att hugga i. Astrid som normalt äter kycklingens alla ätbara delar med kniv och gaffel, fick verkligen göra våld på sig själv, men det är en kväll hon inte skulle vilja ha ogjord!
Somnade vi trötta, nöjda och belåtna efter dessa intensiva ca 40 timmar? Svar: Ja!
Gott Nytt År,
astridomats
Våra goda vänner Kenneth och Thea.
Mekongdeltaresenär.
Kokosgodistillverkning.
Mekong Hilton.
Hus längs med floden. Nytvättade kläder.
Floating Market.
Skotern saknas i bostadsrummet.
Grand old lady!
Risnudelplattor på tork.
Macho?
Kenneth, Josefine, turist, Thea.
Soppa, griskött, råtta.
Krabba, orm, groda, fågel.
Lokala restaurangen där vi åt krabba.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)