Nr. 15 Bland lysmaskar, varma källor och Maorier!

Det är fantastiskt att för en andra gång i år få uppleva våren! Ni anar inte hur skönt det har blivit här under de två senaste dagarna. Fortfarande kallt på nätterna, men strålande sol som värmer på dagarna. Det är också fantastiskt att en andra gång i år ha fått vara med om att gå över till sommartid(!), vilket vi gjorde sistlidna helg.

Igår var vi och besökte grottor i Waitomo. Ortsnamnet betyder "Water entering a hole i the ground". Först Aranui Cave med magnifika vita, rosa och bruna droppstenar vilka växer med en cm per hundra år. Temperaturen är 14 grader året om i grottan oavsett utetemperatur. Sedan besökte vi Glowworm Caves med tiotusentals lysmaskar hängandes i grottaket. Grottorna upptäcktes 1887 av hövding Tane Tinorau och den engelseke guvernören Fred Mace då de var ute på en upptäcktsresa. Dessa lysmaskar finns bara här i denna grotta i hela världen! Man kan förstå upptäckarnas förvåning när de gled in i grottan på en flotte. Även i denna grotta finns otroligt vackra droppstensformationer. Grottbesöket avslutades med en stilla båttur i mörkret, där endast lysmaskar lyste upp vägen ut ur grottan.

Idag har vi varit i Wai-O-Tapu Thermal Wonderland med varmvattenskällor och detta område täcker ca 18 kvadratkilometer. Vi började med att titta på när en varmvattenskälla, som heter Lady Knox Geyser, fick sitt utbrott. Området har haft vulkanisk aktivitet de senaste 160.000 åren. Vissa vatten kring källorna har olika färg, allt beroende av hur vattnet svalnar, hur mineralerna i vattnet exponeras i atmosfären, vattennivån och vindriktningar. Under ungefär en och en halv timme vandrade vi omkring i ett mycket spännande landskap med strålande sol och svavellukt i näsorna!

Efter en stärkande lunch åkte vi rakt ut i buschen till Kerosene Creek som är en natrulig varmvattenskälla med ett mindre vattenfall. Här älskar ortsbefolkningen att bada. Numera älskar även Mats och Vasse detta, då de tog sig ett dopp i denna ca 35-gradiga källa. Tack vare vattenfallet blev det virvlar och känslan av att bada i denna källa får en jacuzzi att framstå som patetisk.

Givetvis måste man besöka och uppleva den maoriska kulturen när man är på Nya Zeeland och ikväll var det dags! Under resan till Tamaki Maori Village i närheten av Rotorua, fick vi lära oss betydelsen av maorernas hälsningsfras, "Kia Ora" och det betyder "To be healthy, to be well, to have life!". Detta förklarade vår maoriske guide på inte mindre än 62 olika språk, många dessutom på dialekt! Vi fick även lära oss en del etikettsregler som gäller när man besöker en "Marae" (by på maoriska).

Vi besökare kom i fyra bussar och i varje buss utsågs en hövding som skulle vara stark, begåvad, lång, duktig på rugby och snygg! Varken Mats eller Vasse utsågs....... det blev Jimmy från England istället. Våra hövdingar förde oss fram till byn där den formella välkomstceremonin, "Te Wero", vidtogs. Värdstammen kom och sände ut en utmaning för fred, en sk haka. Mäktigt! Efter detta sjöngs "Karanga", ett välkomstkall, av en kvinna och sedan framfördes en "Powhiri", välkomstdans, av männen. Efter detta gick vi alla in i byn och fick uppleva olika traditionella seder och bruk.

Därefter fick våra hövdingar "skotta" fram vår middagsmat. Enligt maorisk tradition ångkokas maten på och bland stenar nedgrävda i marken övertäckta av fuktiga liknande jutvävssäckar och en hel massa jord. De tog bla fram lamm, kyckling, fisk, grönsaker och potatis och det var himmelskt gott. Vi fick dessutom se en "show" med diverse maoriska danser och sånger och givetvis ytterligare haka. Sångerna var förvånansvärt melodiösa enligt våra västerländska öron.

Kvällen avslutades med en obeskrivlig hemfärd tillsammans med killar från Palmerston North Boys' High School. Förutom att de under middagen underhöll oss med sin skolhaka, så sjöng de flera sånger och givietvis sin egen skolsång. Busschauffören var makalös! Bla körde han 8 varv i en rondell under tiden grabbarna sjöng. Stämningen på bussen var på topp! Ytterligare en dag med massor av intryck och oförglömliga minnen.

Helgen kommer att ägnas åt rugby i Auckland och vi får se när nästa "bulletin" kommer.

Vi vill passa på att tacka för alla mail från många av er. Vi har fått förfrågan om hur man får kommentarerna att "stanna" - man måste ha gmail-konto/adress.

Hälsningar,
astridomats

Tasman Sea vid Port Waikato. Här är sanden svart beroende av stålgruvor längs med kusten. En glad nya zeeländare lärde oss att om man vaknar och sanden är svart, så är man på västkusten, är den vit är man på östkusten!

Lady Knox Geyser.

Vasse och Mats i varmvattenkällan vid Kerosene Creek.

En maorier som hälsar oss välkomna!

En maorikvinna som berättade om hur maten behandlas och förvaras under längre tider.

Nr. 14 Genom kroatiskt vindistrikt!

För första gången sedan vi kom till Nya Zeeland har vi inte frusit häcken av oss! Idag har det varit en härligt solig dag och ca 15 grader varmt - snudd på svensk sommar! Solen bidrog till att vår färdväg söderöver till Kumeu, väster om Auckland, blev en underbar upplevelse. Storslagna vyer avlöste varandra och däremellan mindre samhällen. Vi har inte riktigt fått grepp om den typiska Nya Zeeländksa byggnadsstilen. I ett och samma bostadsområde finns alla typer av hus, både vad gäller material och utformning.

Vår avsikt med besöket i Kumeu var att se om Lonely Planet verkligen hade rätt vad det gäller vinerna i området. Området där Kumeu ligger heter West Auckland och det var hit en hel del kroatiska familjer  flyttade under 20- och 30-talet och "kickstartade" Nya Zeelands vinindustri.

Det första stället vi besökte var "Soljans Estate". Bartul och Rakelina Soljan lämnade Kroatien 1927 och 1932 hade de fått igång sin första vingård i Henderson i West Auckland. 1937 etabelrade äldste sonen, Frank, "Soljans Wines". Franks äldste son, Tony, tog över under 70-talet och han flyttade ut verksamheten på landet, Kumeu, 2002. Tony är idag ca 65 år och fortfarande mycket aktiv i företaget.

Förutom att kunna provsmaka en del mycket goda viner så finns en jättefin restaurang med en välsmakande meny, där man till de olika rätterna rekommenderades ett speciellt vin. Bland de godaste måltiderna vi någonsin ätit, intogs på "Soljans Estate"!

Efter detta åkte vi en liten bit till "Kumeu River" där det är den kroatiska familjen Brajkovich som driver verksamheten. De är inne på andra generationen. "Kumeu River" är världsberömda för sina chardonnayviner och några av dessa exporteras till Sverige. Även här fick vi provsmaka - dock utan mat!

Provsmakarrundan avslutades på "Hallertau Brewbar & Restaurant", ett microbryggeri där man både brygger öl och framställer viner. Detta ställe har anor från Bayern, Tyskland, och killen som serverade oss har en svensk styvpappa och en svensk "grandfather" och båda två kom från trakterna kring Drottningholm! Mycket fint ställe alltså! Mats provsmakade öl, Violeta vin och Astrid bubbel på feijoabär, kiwi och boysenbär. Vasse konstaterade på varje ställe att vattnet smakade bra - han var chaufför för dagen....

Vi fortsatte sedan vår resa söderöver till Port Waikato för att ta in på nästa campingställe. Den sista delen av resan åkte vi utmed Nya Zeelands längsta flod och i slutänden längs med Tasmanska havet. Vackert? Vad tror ni?

Hälsningar,
astridomats

"Bakgården" till vårt campingställe i Whangarei.

Resvägen söderöver och första anblicken av Tasmanska havet i bakgrunden.

Välkomna in på provsmakning av världsberömda chardonnayviner!



　

Nr. 13 Ej ätbar Kiwi!

Innan vi åkte på vår resa hade vi inte någon annan uppfattning än att kiwi är en frukt som är god, men svår att skala. Känns det igen?

På vår resa har vi lärt oss två nya betydelser av kiwi, dels en sällsynt ful fågel och dels en synnerligen trevlig folkgrupp, nämligen Nya Zeeländarna.

I morse vaknade vi i ett ytterst kylslaget, fuktigt men vackert havslandskap eftersom Stilla Havet flyter in mellan öarna i det som kallas "The Bay of Islands", vilket ligger i den nordligaste delen av nordön. Området är ett av de populäraste turistmålen och det är lätt att förstå.

Vi åkte till Whangarei för att ta reda på lite mer om den sällsynt fula fågeln. Kiwin är i princip bara synlig på natten vilket innebär att den är mycket svår att se överhuvudtaget. I "Kiwi House and Heritage Park" hade de dock två stycken Kiwis som vi hade möjlighet att se i ett nästan mörklagt rum. Fågeln kan inte flyga, har en makalöst lång näbb, en nästan klotrund kropp och starka ben som den hoppar fram med. Den äter bland annat maskar som den fångar genom att borra sin näbb ner i myllan. Fågeln betraktas som en nationalsymbol.

Den andre "Kiwin" vi lärt känna är vare sig svår att se eller särskilt ful, snarare tvärtom. Nya Zeeländarna kallar sig själva för "Kiwis" och är otroligt trevliga människor som är stolta, hjälpsamma och alltid redo för "a small chat". Detta fick vi verkligen bekräftat på "Kiwi House and Heritage Park" där vi visades runt av föreståndaren för muséet. Han tyckte det var jättekul att ha så långväga gäster. Vi fick bland annat se ett kvinnofängelse från början av 1900-talet. Vi fick dessutom lära oss att en lärare vid denna tid inte fick lämna staden utan tillstånd samt förväntades, efter arbetstid, läsa bibeln eller någon "annan god bok".

Dagen avslutades vid Whangarei Falls, ett vattenfall. Inte särskilt häftig fallhöjd, drygt 26 meter, men fantastiska omgivningar att promenera i. Att få se granar, palmer, lövskog och färggranna växter "huller om buller" är svårt att beskriva - ett försök: magiskt! Våra biologilärare, var de än befinner sig, borde vara stolta över oss - så mycket "grönska" vi sett och lärt oss om under den här resan.

Vi vill passa på att gratulera de goda vännerna "Molle" på födelsedagen den 27:e, Inger den 28:e och Ewa den 29:e. Hurra, hurra, hurra!!

Vi måste, även om det bär emot, gratulera HIF till det allsvenska guldet som tydligen bärgades i helgen. Vad vi förstått så var detta bara möjligt tack vare MFF´s insatser. (De hade nog klarat det själv :-))

Hälsningar,
astridomats

Morgonvy från husbilen.

Två "gosekiwis" och en skåning!

Fängslande!

Whangarei Falls.

Nr.12 All Blacks och Trelleborgare!

Auckland - "City of sails" kallas staden som är störst här på Nya Zeeland med ca en tredjedel av befolkningen som totalt i landet är ca 3,9 miljoner. Här tillbringade vi två dagar med att se oss omkrig i de centrala delarna och givetvis avnjuta rugby!

Efter att ha sett vanliga tv-matcher på tv hemma och i Australien, så började vi med en halvt på riktigt match i den sk Fan-zone nere vid hamnen. Där har de gigantiska skärmar som visar matcherna. Vi var minst 20.000 som var inne på området för att se Nya Zeeländska All Blacks mot Frankrike. Redan flera timmar innan match kryllade stan av fans som var utsmyckade i sina länders respektive färger. Mitt bland alla dessa människor så stannar plötsligt Vasse upp - han stötte på en mycket aktiv rugbyfamilj från Pingvin i Trelleborg, en familj har han känt i många år. År det ok att använda uttrycket: "Världen är liten"?

Det var en härlig stämning på stan och alla umgicks med alla. Denna stämning fortsatte inne på Fan-zone. Där dracks öl och vin och man hade hur kul som helst och allt var lungt och städat! Vasse, Violeta, Mats och jag hade laddat upp genom att "tatuera" oss på kinderna med All Blackssymbolen - ormbunkslövet - och Astrid var helt rätt klädd i sin svarta vindjacka med vita inslag! När matchen skulle börja och nationalsångerna sjöngs - både på skärmen och i FAN-Zone - då var det ståpäls! När sedan All Blacks gjorde sin haka, då skulle ni varit med!!!! Segern stod All Blacks för - Hurra!

Efter vår första natt i husbilen en bit norr om Auckland, åkte vi tillbaka in till stan för att ladda för vår första match på riktigt. Astrid har aldrig frusit så mycket som denna dag! Eva-Marie, jag instämmer med din reseberättelse - så kallt det kan vara här på Nya Zeeland! Vi hade vårt första regn under hela resan och graderna var inte många, men när vi väl kom till Eden Park, den stora rugbyarenan, och fick våra superbra platser högt upp under tak, då började värmen återvända.

Samoa och Fiji gjorde sig redo nere på planen och vi fyra tillsammans med ca 70.000 andra fick oss till livs en sådan stämning som knappt går att beskriva i ord. Rungande nationalsånger och så en haka från båda länderna - kan man begära mer? Inga uppdelade läktare, typ "iff iff" på ena sidan och AIK på andra, åh nä! Här satt man sida vid sida och gladdes åt varandras insatser. Efter matchen, som Samoa vann, kramade alla spelarna om varandra, tackade domaren och förenades i en knäböjande cirkel under någon minut.

Denna obeskrivbara stämning och sammanhållning som finns i rugbyvärlden får Astrid att dra stora likhetstecken med truppgymnastikvärlden. Samma känsla och stämning finns nämligen på de nationella gymnastikspelen och de internationella Gymnaestradorna, som drar ca 23.000 deltagare vart fjjärde år.

I skrivande stund befinner vi oss nästan längst norrut på ön, i Pinhia. Vi har bilat genom ett mycket vackert kuperat landskap, som påminner om både Wales och, enligt Violeta, det rumänska inlandet. Vi har besökt Treaty House på Waitangi Treaty Grounds där engelska kronan och urbefolkningen skrev på en överenskommelse mellan de två folken att leva och arbeta ihop som en nation. Historisk mark som kallas för födelseplatsen, födelsen av en ny nation.

I morgon fortsätter vi vår rundresa här på norra ön och vi återkommer när vi hittar nya uppkopplingsmöjligheter!

Hälsningar,
astriomats

Två svenska All Blacks-fans!

All Blacks i slutet av sin haka.

Vasse och två Fiji-fans.

Utsikten från den sk födelseplatsen vid Treaty House.

Nr. 11 Lite bilder

Här har vi så träffat goda vännerna Vasse och Violeta. Hamnpromenaden i Sydney.

En liten, liten del av Sydney.

Var bara tvugna att ta den klassiska turistbilden av operahuset!

Oooh, så söööt! (Koalan till vänster alltså!) Här är vi i Featherdale Wildelife Park på väg till Blue Mountains.

Blue Mountains med de tre systrarna i mitten.

En äkta vara! Aborigin spelandes Didgeridoo. Han sålde egenhändigt tillverkade boomeranger också!












Så har vi då lämnat landet med 50 miljoner kängurur och ca 22 miljoner invånare. Vi har haft en fantastisk tid i Australien! I skrivande stund är Vasse och Mats och hämtar vår husbil och Violeta shoppar. Får se när cyberspace tillåter nästa inlägg!

Har upptäckt att automatiska dateringen inte stämmer. Idag är det lördag den 24 september och Nya Zeeland möter Frankrike ikväll!!!!

Hälsningar,
astridomats

Nr. 10 Sydney!

Då har vi tillsammans med Vasse och Violeta fått uppleva denna spännande fd OS-stad med omnejd under två dagar. Vi träffades tidigt på hotellet mitt i stan och gav oss iväg ut för att "pensla" närområdet. Kom ner till Sydneys motsvarighet till Västra Hamnen, dvs modell STÖRRE! Väldigt snyggt utformat och modern arkitektur. Vi införskaffade (givetvis) en Boomerang att hänga upp på lämplig vägg hemma. Besökte det äldsta delområdet som heter The Rocks där mycket av den gamla bebyggelsen är kvar från den tid som The Settlers kom till Australien. På kvällen lagade vi vår egen mat(!) på restaurang Phillip's Footie. Man fick plocka ut det kött man ville ha och så ut till grillen. Sedan kunde man plocka tillbehör från en stor buffé. Givetvis satt vi ute och åt. Kvällen avlutades på en annan kul restaurang som heter Pancakes on the Rocks, där vi åt pannkaksefterrätter så det stod härliga till!

Dag två gjorde vi en heldagsutflykt till Blue Mountains där den trevlige Greg var vår guide. På vägen stannade vi till i Fetherdale Wildlife Park och njöt återigen av bla Koalor och Wallabies. Sedan bar det iväg upp till Echo Point och med det bästa tänkbara väder så kunde vi avnjuta en obeskrivligt vacker utsikt över dalarna och så ett bergsparti som kallas The Three Sisters. Sägnen säger att det är tre Aboriginsystrar som blev förstenade av sin pappa för att en av dem ville gifta sig med en man från en annan stam. Vi åkte skyrail och skycable och vandrade i regnskog. På tillbakavägen till Sydney stannade vi till i en liten by, Leurs, och strosade omkring bland blommande körsbärsträd och mysiga butiker. Likaså tog vi en tur förbi de olika OS-arenorna!

Kvällen avslutades på Sydney Opera där vi såg och inte minst hörde La Bohéme. Mats, Vasse och Violeta var lyriska och Astrid tyckte det var bra, men föredrar en härlig rockkonsert med Tina Turner!

Nu bär det iväg till Aukland, Nya Zeeland! Sitter på flygplatsen så vi får bifoga bilder senare!
Hälsningar,
astridomats

Nr.9 Krukväxter på riktigt!

Idag har vi åkt en rundtur med buss i Brisbane och fått ta del av lite historia, arkitektur och växtrike. Turen tog oss bla ut från stan ca 7 km till en av förorterna vid Mount Coot-tha. Den ligger, som namnet avslöjar, ganska högt upp vilket innebär en hissnande utsikt, men framförallt svalkande vindar. Om vi av någon outgrundlig anledning skulle flytta till Brisbane, är det här vi tänker bo för det är så otroligt vackert. Fast det är inte troligt att vi flyttar då den sk wet-season varar från december till april. Queensland har ju tropiskt klimat därav regnperioden.

Något som slagit oss här i Queensland är att en hel del hus är byggda på pålar där nedersta våningen är täckt med glesa brädor. Detta för att husen ska bli svalare, men också för att man ska ha någonstans att kunna torka tvätten under wet-season. På tal om hus, så är arkitekturen här i Brisbane mycket modern och smakfull. En hel del av skyskraporna i city ger trots sin kantighet ett mjukt och runt intryck!

Efter att ha bussats omkring tog vi oss till City Botanic Gardens och vi hade en sådan tur att precis när vi kom så startade guiden Helen en rundvandring. Trädgården anlades i början av 1820-talet av de straffångar som de inte kunde ha kvar i Sidney. De hade att börja odla sådant som man kunde livnära sig på och för det ändamålet togs sir Walter Hill hit från Kew Gardens i London! Under hans ledning lyckades man odla olika grödor, både inhemska och från andra delar av världen. Successivt utvecklades detta till en botanisk trädgård med bla en oändlig mängd palmer, exotiska träd som det sk korvträdet (frukterna ser ut som stora salamikorvar!) samt Benjaminfikusar. Givetvis en massa vackra gigantiskt stora blommande växter, ni vet dom vi köper i krukor hemma! Det är nästan ofattbart att för ca 10 månader sedan var stora delar av trädgården under vatten varvid många av de mindre växterna och alla gräsmattor spolades bort.

Eftermiddagen avslutades med en båttur på Brisbane River och vi kom hela vägen ut till förorterna på andra sidan stan. Många läckra strandvillor med egna bryggor och det påminde lite om husen längs med Themsen ut mot Hampton Court Palace utanför London.

Ikväll ska vi tillbaka till strandpromenaden för att se en ljus- och musikshow som ingår i Brisbane Festival. I morgon bitti flyger vi förhoppningsvis till Sidney om strejken på Qantas tillåter! Vaknade till denna nyhet i morse! Håll tummarna!!!

Vi vet inte hur det kommer att bli med uppkopplingen i Sidney och ej heller i Aukland, så fr o m nu kanske vi inte kan lämna dessa dagliga, numera beroendeframkallande, krönikor.

Hälsningar,
astridomats

Utsikt från Mount Coot-tha över Brisbane. Vid högra delen av skyskraporna finns vårt hotell!

Två nöjda turister i Brisbane Arcade. Varje butik skänker varje år en viss del av sina intäkter till universitetet i Brisbane.

"Igår - idag - imorgon" heter en av de blommande buskarna i City Botanic Gardens. Namnet har den fått för att den skiftar färg i tre nyanser under den korta blomningstiden.

Hibiscusar i City Botanic Gardens.                                                                                                               Vy från båtturen på Brisbane River.        

Lite bonusbilder - lätt att föra över idag!                                                                                                  

 En sådan där underbar gosig Koala!

Nepalesisk röd panda.

En Cassowary som kan sparka hål i en männsika med sina klor baktill på benen - Akta dig Mats!

Guldkusten!

Under vår promenad igår till Kangaroo Point hade Mats otur och Astrid tur - vi såg inga ödlor stora som katter! Däremot såg vi Brisbanes stora lagun där söndagslediga familjer gottade sig; Brisbane Brassband som spelade; en otrolig mängd allmänna utegrillar lika välskötta och välbesökta som i Cairns; powerwalkande människor (ca 74 % av Aussisarna föredrar detta framför jogging); ca 10-åriga Cameron som rapellerade nerför en 20 meter hög bergvägg; ett brudfölje som skulle fotograferas och en massa andra turister - vi är inte de enda! Seneftermiddagen avslutades med kaffe på Cliff Cafe där solnedgång och vacker stadsutsikt vid floden avnjöts.

Imorse tog vi tåg och buss till Gold Coast och besökte Sea World. Där bejakade vi barnet inom oss och stornjöt av showande delfiner (vilka hopp och volter de kan göra!), förundrades över rockor, hajar (endast ca 10 av 360 arter är farliga), pingviner i alla storlekar, Jet Stunt Extreme Show där 4 killar, varav en femfaldig världsmästare, gjorde helt makalösa trix med Jetski, som en liten vattenscooter och så till sist en otroligt rolig föreställning med sjölejon. Det var en detektivhistoria där maffiametoderna i fiskehamnen fick sitt slut tack vare detektiven Buddy och hans kollegor (se foto).

Efter 4 ½ timme promenerade vi tvärs över gatan och ut på stranden och kopplade av i eftermiddagssolen en dryg timme. Givetvis badade vi i Stilla Oceanen också! Lite Ribbankänsla med tanke på att man såg alla höghusen i Southport, som staden vid Seaworld heter.

Hälsningar,

astridomats

Detektiv Buddy och hans två kollegor.

"Ribban" vid Gold Coast!

Nr. 7 Ankomst till Brisbane

Da har vi lamnat Cairns och befinner oss just nu pa stadsbiblioteket i Brisbane och nyttjar deras dator, darav de prick- och cirkellosa orden!

Med nod och nappe kom vi ivag i morse. Vart plan var installt och vi lovades ombokning till ett annat bolag, men det tog tid. Vi var flera resenarer som holls pa strackbanken, men ca 20 minuter innan planet skulle ga fick vi besked att vi alla kunde aka med! Och.... bagaget hann ocksa med!

Brisbane ar Australiens tredje storsta stad och ligger ca 380 mil soder om Cairns. Ar tillika Queeslands huvudstad, som mottagit oss med tryckande varme! Vi skickar harmed en dos varme till er alla dar hemma!

Vi bor mycket centralt och har promenerat over Brisbane River till South Bank Parklands dar vi atit en god lunch. Ska nu fortsatta langs med floden upp till Kangaroo Point och fika pa Cliffs Cafe. Vi raknar med en promenad pa tva timmar och har vi tur (Mats tolkning) eller otur (Astrids tolkning) sa kan vi stota pa odlor stora som kattungar (och Astrid gillar verkligen inte katter!). Mojligen hoppar vi pa en flodbat och far en svalkande tur, for som sagt, har ar det varmt!

Tyvarr blir det inga foton idag, for vi har ingen USB-kabel med oss pa denna promenad.

Idag vill vi utbringa ett stort GRATTIS till Hong Kong-Matilda som fyller 13 ar!!!! Pussar och kramar till dig - vi ses snart!!!

Halsningar,
astridomats

Nr. 6 Barriärrevet och vickande höfter!

Till havs, inte med Jussi Björling, utan med Sunlover Reef Cruises! En katamaran tog oss över böljan den blå (läs riktigt-må-illa-vågor) ut till de yttersta barriärrevet, som är ett naturreservat. Precis som vid flygningar gicks säkerheten igenom och hur man använder flytvästen: "..... och trä den över huvudet och korsa banden bak och knyt fram." I stället för att avsluta med instruktioner om inblåsningspipor och blinkande ljus, så blev slutorden: "Say your prairs and jump!" Och den som inte HAJar det är ute på djupt vatten!!!

Väl ute vid reven lade vi till vid en ponton. Mats som älskar att snorkla fick sitt lystmäte. Efter att tillsammans med en massa andra entusiaster fått noggranna instruktioner fick de ta på sig våtdräkter, simfötter och snorkel. Först följde en instruktör med och visade runt bland reven och efter lite lunch gav sig Mats iväg ut på egen hand. Entusiastisk och lyrisk över allt han sett rabblade han fisknamn hit och dit och Astrid kommer inte ihåg ett enda. Hon ser skillnad på en fiskpinne och fryst torskfilé och har klarat sig bra på det i 52 år!

För oss som inte gillar att ta oss vatten över huvudet gavs fantastiska möjligheter att ändå få ta del av vad som fanns under ytan. Först en tur med en båt med glasbotten och sedan med semi-ubåt med glasrutor runtom på sidorna. Eftersom det blåste en del var vattnet inte så där turkosklart, men man kunde ändå se de otroliga korallerna och fiskarna bra.

Ombord kom vi att prata en hel del med ett Nya Zeeländskt par som visade sig bo några kvarter ifrån Eden Park, rugbystadion utanför Aukland, dit vi har våra matchbiljetter. Vi fick deras telefonnummer och var välkomna att hälsa på!

Efter en heldag bland koraller, fiskar och japaner, koreaner samt kineser (!) landsteg vi i Cairns igen och hamnade mitt i Tropical Waves Festival. Ungdomar från Samoa dansade typiska inhemska danser där tjejernas höfter gick från böljande vågrörelser till ett vickande av guds nåde. Killarnas dans påminde mycket om den Nya Zeeländska Hakan, som inleder alla rugbymatcher. De var otroligt samspelta och rytmiska och en fröjd för en gammal truppgymnastikledare som Astrid! En grupp från Papa Nya Guinea uppträdde därefter och den klädseln - wow! (Se foto.) På denna festival kunde man även smaka mat från olika länder. Vi åt en buffé från Bhutan, var nu det ligger, men gott var det!

Till sist önskar vi våra goda vänner Vasse och Violeta en trevlig resa, njut av Singapore och vi ses i Sidney!

Hälsningar,
astridomats

Yttersta barriärrevets koraller.

Mats klar för drabbning!

Papa Nya Guineadansare.

Nr. 5 Crocodile Dundee stod för maten!

Idag har vi tagit det relativt lugnt och hållt oss inom Cairns stadsgränser. Strosat omkring i saluhallen Rustys och provsmakat en massa goda frukter, solat och slappat vid havet.... var tanken, men det fick bli lagunen istället. Havet var långt ute till havs, skulle man kunna säga. Här i Australien har man helt klart för sig vad tidvatten innebär! Sedan har vi (läs Mats) shoppat lite. Han har fått tag på både RM William-boots (Australiens bootsmärke nummer 1 och i en egen klass för sig) och en Crocodile Dundeehatt i känguruskinn.

Esplanaden (normalt pratar man om strandpromenader) här i Cairns är mycket trevlig att promenera på. Längs med hela Esplanaden finns allmänna grillplatser som är så välskötta och fina och livligt frekventerade av både ortsbor och turister. Det är absolut något för Malmö att ta efter.... under förutsättning att kommunen kan bekosta bevakning dygnet runt, för vi är ganska övertygade om att dessa platser annars riskerar bli utsatta för fenomenet skadegörelse.

Vi har konstaterat en sak: Det är DYRT här! Just nu står den australienska dollarn högt i kurs till invånarnas stora förtret, för turisterna är inte alls så många som de normalt brukar vara. För att få perspektiv på det hela så framstår de norska pizzorna som billiga! Australiensaren själv har det gott ställt. En lärare tjänar i genomsnitt motsvarande ca 425.000 SEK om året, en rörmokare lyfter inte skyftnycklen under 170 AUS dollar dvs ca 1.200 SEK. När vi frågade vad en läkare tjänar, fick vi ett stort leende och ett "Dom är miljonärer!" till svar. En "normal" villa i Cairns kostar motsvarande drygt 3 miljoner SEK och australiensarna betalar 7-8 % ränta på lånen och banken kräver ca 20 % i insats.

Sitter här och mår väldigt bra efter en härlig barberque som vi tillagade på motellets egen grillplats. Ja, var det vi, eller var det inte..........

Hälsningar,
astridomats

Esplanaden i Cairns.
Idag har vi lärt oss att motsatsen till flod är.... en jäkla massa gegga!

En av de allmänna grillplatserna längs med Esplanaden.

Croc.... Mats Dundee!!!                                                                                

I väntan på lammkotletterna!

              

Nr. 4 Vi har mött Scarface!

Vilken dag vi haft! Tillsammans med en grupp andra turister (både utländska och inhemska) har vi guidats av John och Finn på några mycket spännande och intressanta platser. Vi började med att åka upp till Daintree River där vi på en båt sakta gled fram för att se om vi kunde se några krokodiler - och det kunde vi! Krokodilerna är mycket revirinrktade och vi passerade ett par stycken revir utan att se skymten av någon krokodil, alla med egna namn bla Lizzy och Sam, som tydligen skulle vara stor, fet och lat! Men så fortsatte vi till reviret som tillhör Scarface...... och som en stor timmerstock såg vi ca 50 m framför oss denne herre. Båten närmade sig sakta  och Scarface låg kvar på ytan tills vi var ca 5 m ifrån honom, allt för att vi skulle kunna fotografera. En bit ifrån såg vi en liten babykrokodil, ca 50 cm lång, inne bland träden i strandkanten. Ganska så häftig känsla att åka båt i riktigt krokodilland!

Sedan bar det iväg till Daintree regnskog där vi vandrade omkring bland träd som var allt från 300 - 800 år gamla! Det var inte som att gå omkring i en tallskog eller granskog där alla träd är likadana, åh nej! Här är så många olika arter huller om buller och det går inte att i ord beskriva känslan av "urtid".

Vi besökte därefter en av många vackra kustremsor nämigen Kulki, även kallat Cape Tribulation som namngavs av Australiens upptäckare James Cook 1770.

Under dagen serverades vi Daintrees eget te, en australiensisk barbeque och exotiska frukter. Allt tillagades och ordnades av John och Finn. Innan hemresan påbörjades åkte vi till ett glasställe där det för dagen bjöds på Jakträdsglass, mangoglass och två sorter till gjorda på "konstiga" frukter som vi nu inte kommer ihåg namnen på. Men gott var det!

Hälsingar,
astridomats

Scarface i Daintree River

Daintree Rainforest

Astrid "mitt i" Daintreeområdet

Våra guider Finn och John

Cape Tribulation    

Nr. 3 Djurisk dag

En heldag på Cairns Tropical Zoo där entusiasmerande och kunniga djurskötare (läs djurälskare) guidade oss genom dels parken, men också genom Australiens viktigaste djurarter. Allt från nepalesiska röda pandor, vilka är utrotningshotade (inte så konstigt - de är fertila 12 timmar/år och det finns totalt 1.200 st på jorden) via madagaskiska ringsvansade lemurer (som lever i matriarkat - Astrid gillar strukturen!), koalor, boaormar, wombats (starkt revirinriktade - Mats gillar strukturen!) till kängurur och wallabis. Innan dagen var slut fick vi se matning av krokodiler, där en av dessa fångades 1980 då den hade ätit upp en polishund (Astrid gillar inte strukturen!). När väl krokodilen fångats in var den för stor för buren varför den förvarades på polisstationen tills man byggt en tillräckligt stor bur för transport till djurparken. (Det är den som Astrid matar på bilden nedan?) Dagen avslutades med en häpnadsväckande fågelshow ute i det fria med läcker musik och inspirerande prat av fågeldomptören.

Hälsningar,
astridomats (som fått tillbaka sina väskor till Amex och Sebastians glädje!)

Nr. 2 Framme!

Då kom vi så äntligen fram till Norra Queensland och Cairns. Det gjorde dock ej våra två resväskor.... Men tack vare ett litet extra ombyte i våra handbagage och mycket bra försäkringar(!) så har vi utökat det extra ombytet med lite kläder. Solen har dock lyst på oss och vi har hunnit med att utforska en del av staden till fots. Underbart att traska omkring efter alla timmar på olika flygplan - och det är där förklaringen till frånvaron av väskorna finns till hälften. Andra hälften av förklaringen är att vi var en timme sena vid ankomsten till London där vårt första byte var.....
Vår första dag i Cairns går mot sitt slut och det är ingen överdrift om vi påstår att vi känner oss som dagen efter en bättre fest! Klockan är 18.50 och ute är det kolmörkt redan. En lättare middag väntar och därefter en tuuuung sömn!
Hälsningar,
astridomats

Nedan ses Mats framför shoppingcentrat, Astrid framför stadens lagun och Motell High Chaparral där vi bor.