Astrid och Mats på resande fot: I Mekong Delta med "My Family"!

31 december 2012

Tidigt på lördagsmorgonen, 29/12, gick vi upp och stuvade in oss i två taxibilar. Det var hela familjen Svensson dvs Kenneth, Thea, sonen Rickard med fru Frida och sjuåriga tvillingarna Hugo och Malte, dottern Josefine samt vi båda. Det var dags att ge sig ut på resan till det på förhand så spännande Mekong Delta, vilket ligger rakt väster om Saigon. Deltat sträcker sig från Kambodja ner genom Vietnam för att löpa ut i sydkinesiska havet. Mekongregionen är väldigt bördig och är en viktig faktor till att Vietnam är en av världens strörsta exportörer av ris. Mekong var också den region som Pol Pot och Röda Khmererna försökte invadera på 70-talet, men misslyckades.

Att vietnameserna inte vinner logistikpriset har Kenneth berättat för oss, men att det är så illa som vår arrangerade resa, trodde nog ingen av oss. Vi kom iväg en timme efter utsatt tid och det var bara början. Bussen var avsedd för asiater och inte ståtliga nordbor, men det fanns i alla fall relativt bra luftkonditionering. Vi hade en mycket glad och entusiastisk guide, som hette Bang, och han berättade med stor inlevelse om livet i Mekong Delta. Så fort han skulle påkalla vår uppmärksamhet, så kallade han oss för "My Group". Det blev många "My Group" under dagen.

Vid första stoppet/bensträckaren skulle det bytas bussar utifrån vilken resa man hade köpt (en-, två- eller tredagars). Vissa fick byta buss på samma hållplats fyra gånger innan det blev rätt. Irritationen var högst påtaglig bland resenärerna, som för övrigt kom från många olika delar av världen. Nåväl, iväg kom vi och efter ytterligare någon timmes färd kom vi fram till My Tho, som är huvudstaden i Tien Giangprovinsen, en viktig marknadsstad och porten till Mekong Delta.

Det hade nu blivit dags för den första båtfärden. Runt Mekongdeltat är det som sagt väldigt bördigt varför mycket odlas här som bla grönsaker, ris och frukt. Vi fick möjlighet att kliva iland på flera öar för att se oss omkring och ta del av lokala seder och bruk. Öarna var tyvärr lite väl turistinfluerade, men samtidigt förståeligt, eftersom människorna är mycket fattiga och de vill givetvis sälja sina föremål och grödor.

Vi fick till sång av vietnamesiska kvinnor och en liten flicka, klädda i vackra kläder, smaka olika torkade frukter, såsom ingefära och banan, dricka honungste mm. Vi som ville (och det ville inte Frida och Astrid) fick träffa en livs levande orm, som vissa av oss hade slingrande om halsen - spännande och synnerligen manligt (barnsligt enligt vissa - läs Astrid). Kul var det och som av en händelse fotodokumenterat!

På en annan ö med många palmer tillverkade man bla godis av kokosnöt. Vi kunde följa hela tillverkningsprocessen av kokoskola och det påminde lite grann om polkagristillverkning. Att sedan se kvinnorna slå in varje bit i papper och sedan förpacka dem i kartonger var en process som inte är något för lathundar - vilket tempo! Här hade viken grek som helst fått hjärtinfarkt inom en eller två dagar.

Vissa av oss fick också möjlighet att smaka brännvin framställt med hjälp av orm, dvs ormar som smakgivare - riktigt manligt (barnsligt enlivt vissa - läs Astrid). Kenneth utmanade Rickard (som ju måste tänka på sitt arv) och Mats (som är beroende av boendet hos Kenneth och Thea), så det blev "botten upp" helt utan "Helan går"!

En promenad genom fruktodlingar slutade vid en flodådra, knappt fem meter bred och med höga växter längs med sidorna. Nu var vi verkligen i djungeln! I en liten smal båt färdades vi någon kilometer i denna så annorlunda omgivning.

Efter en sen lunch åkte vi buss ytterligare ett tag med vår nye förvirrade guide, som hette Sam, och han påkallade vår uppmärksamhet i gruppen med "My Family". Det blev många "My Family" resten av den dagen och påföljande......

Efter mörkrets inbrott kom vi till lite olika platser där resenärerna hoppade av vartefter för att bege sig till olika så kallade "homestay". Det innebär att man bor med en vietnamesisk familj i deras hem. När det var dags för oss nio att bege oss till vårt "homestay" en bit från Can Tho, fick vi först gå en bit tillsammans med två män som sedan körde oss i båt den sista sträckan. I mörker färdades vi längs en flod en bra bit och man undrade verkligen om man skulle komma ut ur djungeln igen.

Så kom vi fram till vårt mål och det var ett lite större "homestay", mer som "Bed&Breakfast", eftersom vi var så många. Vi togs emot av ett par av familjemedlemmarna och den ene sonen presenterade oss för "bossen" dvs mamman. Hon var sprudlande glad och serverade oss en fantastisk måltid. De visade oss hur vi skulle ta ett tunt rispapper och sedan i tur och ordning lägga på risnudlar, sallad, gurka, mynta, friterad tillplattad räka och sedan rulla ihop till en rulle. Med tanke på den svenska renklämman, så var detta Mekongklämman!

Äldste sonen kom och hälsade oss välkomna och berättade att det var han som förestod alltihop. Han hade byggt stället för ett år sedan och nu jobbade han där kvällar och morgnar. På dagarna jobbade han på en farm i närheten. Vidare berättade han att folket i den lilla byn gick och lade sig rätt så tidigt, för de går upp kl. 04.00! Många för att träna, andra för att förbereda inför dagens marknad och givetvis för att ordna med frukosten.

Innan vi gick och lade oss, tog vi en promenad in till byn och verksamheterna höll på att avslutas för dagen. Mycket enkla byggnader och man har sin verksamhet i direkt anslutning till boningsrummet, som i stort sett alla innehöll ett större skåp, en stor madrass, en platt-TV och (hör och häpna) en skoter!!!

Ivrigt påhejade av myggen och den egna tröttheten gick vi sedan och lade oss. Våra bamburum med bambusängar var hyfsat svala tack vare fläktar. Det var skönt att först ställa sig i den enkla duschen och vi var mycket tacksamma för de, enligt oss, riktiga toaletterna. Väl under myggnätet skulle man så försöka sova. Vi lade oss på de cerisemönstrade lakanen och kuddarna, som var stenhårda enligt Astrid och jättesköna enligt Mats. Lakan att kunna ha över sig? Nej, men däremot en filt! Filt i 30 graders värme? Inget för en äkta nordbo! Sömn? Mats snarkade, så, ja för hans del. Eftersom Astrid hörde snarkningarn så sov hon inte nämnvärt.

Upp tidigt söndag morgon för frukosten sererades halv sju. En halvtimme senare bar det så iväg på båten igen och nu så kunde vi se vad som fanns längs med flodkanterna. Hus, efter hus varav de allra flesta mer kan beskrivas som skjul. I stort sett i varje hus pågick klädtvätt som sedan hängdes upp i solen för att torka. Undrar egentligen hur mycket de torkar med tanke på fuktigheten? Det var så fuktigt så Astrids garanterat krullfria hår blev alldeles lockigt!!!

Ny busstur som övergick i nya båtturer, nu i den större gruppen, "My Family", och så iväg till "floating market" i Cai Rang. Det hela kan beskrivas som en stor grossisthandel där de olika båtinnehavarna handlar varor av varandra. Högst upp i en mast på varje båt satt det ett exemplar av vad just den båten har till försäljning, tex en ananas eller beta. Stor kommers och många båtar kom fram till våra turistbåtar så att vi kunde handla. Det mumsades sedan på vackert snidade ananasstycken, som åts som en pinnglass, där pinnen var själva stjälken.

Vi gick sedan iland på ett ställe där vi kunde promenera omkring bland vackra Lotusblommor och mindre vackra krokodiler. För oss som träffade 5 meter långa Scarface i Daintree River, Australien 2011, så kändes dessa krokodiler som mikrovarianter, men inte desto mindre spännande. Hugo och Malte matade krokodilerna med kött som hängde på långa spön - coolt!

Vid ett båtbyte fick vi vänta en stund på nästa båt och då fanns tillfälle att iaktta vardagliga aktiviter. En man tvättade sig och sina kläder frenetiskt i vattnet som bestod av fyra nyanser av brunt toppat med en del "floating rubbish". Vid sidan om fanns den myllrande och trånga marknaden, där Mats försökte få tag på en toalett utan att kunna vietnamesiska och utan att människorna kunde vare sig engelska eller skånska. Det slutade med att han, efter teckenspråksanvändning, fick gå in i ett bostadshus (eller rum - de har inte så mycket mer), kliva över en klädtvättande gammal tant och in till toan.

Efter den sista båtturen, åter in i en trång buss, som nu inte hade en så effektiv luftkonditionering som vi hade önskat. "My Family-Sam" ledde oss till lunchen innan hemfärden. På denna fantastiska restaurang serverades bland annat råtta, groda och orm. Vi valde kyckling (får vara måtta på mandomsproven). Återigen byte av bussar (tänker inte beskriva organisationen) och så äntligen på väg hem till Saigon.

På en skala 1-10 så var vi minst 25 svettiga, skitiga och trötta. Våra livs ljuvligaste duschögonblick gick av stapeln ca kl. 19.00 och Astrid konstaterade att hon har mekongat vad hon ska!

Kvällen avslutades med att Kenneth tog med oss till en lokal restaurang vars specialitet är krabba. En gigantisk lokal fylld till bredden med vietnameser och små låga plåtbord och röda platsstolar. Efter att personalen fullkomligt krattat och sopat undan alla matrester från golvet efter det föregående sällskapet (tänker inte beskriva bordsskicket, kan bara konstatera att de inte läst Magdalena Ribbings "Vett och etikett") fick vi slå oss ner. Du milde vilken upplevelse!

Astrid satte sig som på en damsadel med benen åt sidan (är ju i alla fall 171 cm lång) och tog fram en pappersnäsduk som servett, eftersom detta inte ingår i den ordinarie vietnamesiska dukningen. Nu skulle det beställas och eftersom den enda engelska servitrisen förstod var "beer", "mangojiuce" begrep hon inte, så fick Astrid dricka öl (puh!) till de fantastiskt goda varma krabborna i chili-sweet&sour-sås.

Krabborna kom in delade, det var allt. Till vår hjälp hade vi en nötknäckare, pinnar och faktiskt en västerländsk sked! Men vi är ju utrustade med händer så det vara ju bara att hugga i. Astrid som normalt äter kycklingens alla ätbara delar med kniv och gaffel, fick verkligen göra våld på sig själv, men det är en kväll hon inte skulle vilja ha ogjord!

Somnade vi trötta, nöjda och belåtna efter dessa intensiva ca 40 timmar? Svar: Ja!

Gott Nytt År,
astridomats

Våra goda vänner Kenneth och Thea.