På vår resa har vi lärt oss två nya betydelser av kiwi, dels en sällsynt ful fågel och dels en synnerligen trevlig folkgrupp, nämligen Nya Zeeländarna.
I morse vaknade vi i ett ytterst kylslaget, fuktigt men vackert havslandskap eftersom Stilla Havet flyter in mellan öarna i det som kallas "The Bay of Islands", vilket ligger i den nordligaste delen av nordön. Området är ett av de populäraste turistmålen och det är lätt att förstå.
Vi åkte till Whangarei för att ta reda på lite mer om den sällsynt fula fågeln. Kiwin är i princip bara synlig på natten vilket innebär att den är mycket svår att se överhuvudtaget. I "Kiwi House and Heritage Park" hade de dock två stycken Kiwis som vi hade möjlighet att se i ett nästan mörklagt rum. Fågeln kan inte flyga, har en makalöst lång näbb, en nästan klotrund kropp och starka ben som den hoppar fram med. Den äter bland annat maskar som den fångar genom att borra sin näbb ner i myllan. Fågeln betraktas som en nationalsymbol.
Den andre "Kiwin" vi lärt känna är vare sig svår att se eller särskilt ful, snarare tvärtom. Nya Zeeländarna kallar sig själva för "Kiwis" och är otroligt trevliga människor som är stolta, hjälpsamma och alltid redo för "a small chat". Detta fick vi verkligen bekräftat på "Kiwi House and Heritage Park" där vi visades runt av föreståndaren för muséet. Han tyckte det var jättekul att ha så långväga gäster. Vi fick bland annat se ett kvinnofängelse från början av 1900-talet. Vi fick dessutom lära oss att en lärare vid denna tid inte fick lämna staden utan tillstånd samt förväntades, efter arbetstid, läsa bibeln eller någon "annan god bok".
Dagen avslutades vid Whangarei Falls, ett vattenfall. Inte särskilt häftig fallhöjd, drygt 26 meter, men fantastiska omgivningar att promenera i. Att få se granar, palmer, lövskog och färggranna växter "huller om buller" är svårt att beskriva - ett försök: magiskt! Våra biologilärare, var de än befinner sig, borde vara stolta över oss - så mycket "grönska" vi sett och lärt oss om under den här resan.
Vi vill passa på att gratulera de goda vännerna "Molle" på födelsedagen den 27:e, Inger den 28:e och Ewa den 29:e. Hurra, hurra, hurra!!
Vi måste, även om det bär emot, gratulera HIF till det allsvenska guldet som tydligen bärgades i helgen. Vad vi förstått så var detta bara möjligt tack vare MFF´s insatser. (De hade nog klarat det själv :-))
Hälsningar,
astridomats
Morgonvy från husbilen.
Två "gosekiwis" och en skåning!
Fängslande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar