Nr. 6 Barriärrevet och vickande höfter!

Till havs, inte med Jussi Björling, utan med Sunlover Reef Cruises! En katamaran tog oss över böljan den blå (läs riktigt-må-illa-vågor) ut till de yttersta barriärrevet, som är ett naturreservat. Precis som vid flygningar gicks säkerheten igenom och hur man använder flytvästen: "..... och trä den över huvudet och korsa banden bak och knyt fram." I stället för att avsluta med instruktioner om inblåsningspipor och blinkande ljus, så blev slutorden: "Say your prairs and jump!" Och den som inte HAJar det är ute på djupt vatten!!!

Väl ute vid reven lade vi till vid en ponton. Mats som älskar att snorkla fick sitt lystmäte. Efter att tillsammans med en massa andra entusiaster fått noggranna instruktioner fick de ta på sig våtdräkter, simfötter och snorkel. Först följde en instruktör med och visade runt bland reven och efter lite lunch gav sig Mats iväg ut på egen hand. Entusiastisk och lyrisk över allt han sett rabblade han fisknamn hit och dit och Astrid kommer inte ihåg ett enda. Hon ser skillnad på en fiskpinne och fryst torskfilé och har klarat sig bra på det i 52 år!

För oss som inte gillar att ta oss vatten över huvudet gavs fantastiska möjligheter att ändå få ta del av vad som fanns under ytan. Först en tur med en båt med glasbotten och sedan med semi-ubåt med glasrutor runtom på sidorna. Eftersom det blåste en del var vattnet inte så där turkosklart, men man kunde ändå se de otroliga korallerna och fiskarna bra.

Ombord kom vi att prata en hel del med ett Nya Zeeländskt par som visade sig bo några kvarter ifrån Eden Park, rugbystadion utanför Aukland, dit vi har våra matchbiljetter. Vi fick deras telefonnummer och var välkomna att hälsa på!

Efter en heldag bland koraller, fiskar och japaner, koreaner samt kineser (!) landsteg vi i Cairns igen och hamnade mitt i Tropical Waves Festival. Ungdomar från Samoa dansade typiska inhemska danser där tjejernas höfter gick från böljande vågrörelser till ett vickande av guds nåde. Killarnas dans påminde mycket om den Nya Zeeländska Hakan, som inleder alla rugbymatcher. De var otroligt samspelta och rytmiska och en fröjd för en gammal truppgymnastikledare som Astrid! En grupp från Papa Nya Guinea uppträdde därefter och den klädseln - wow! (Se foto.) På denna festival kunde man även smaka mat från olika länder. Vi åt en buffé från Bhutan, var nu det ligger, men gott var det!

Till sist önskar vi våra goda vänner Vasse och Violeta en trevlig resa, njut av Singapore och vi ses i Sidney!

Hälsningar,
astridomats

Yttersta barriärrevets koraller.

Mats klar för drabbning!

Papa Nya Guineadansare.