Goodbye Vietnam!

12 januari 2013

Med travesti på den gamla filmen "Goodmorning Vietnam" med Robin Williams, är det nu dags att ta farväl och lämna detta underbara land. Vietnam stod inte överst på vår lista att besöka, men genom att Thea och Kennth flyttade hit blev det besöket tidigarelagt och det är vi mycket glada för.

Vietnam är oerhört vackert och mångskiftande. Vietnameserna är ett mycket vänligt sinnat folk, som alltid har ett leende att ge dig. Deras arbetsvilja är imponerande, alltid på gång - i rörelse. Deras omtanke och glädje att ta hand om sina barn är ockå påtaglig. Intrycken av deras affärsverksamhet, dvs att ha sin utkomst kopplad till samma lokal som de bor i, är också annorlunda och spännande. De stiger upp tidigt, innan det ljusnat och börjar arbeta till ca tio på kvällen då allt lugnar ner sig och det tystnar betydligt överallt. Det är ett virrvarr av prylar på gator och trottoarer, men på morgonen är allt bortstädat och förberett för nästa dags insatser.

Vietnamesernas sätt att ta sig fram i trafiken upplevs till en början som burdust och utan tanke på medtrafikanter, men så här efter tre veckor har vi blivit "saigoniserade" och glider lätt över gatan trots att femtio skotrar kör rakt mot dig. Vi vet att de tar hänyn, har full koll på läget och inte kör över dig. Var gång det uppstått kaos i trafiken beror det på att någon trafikpolis som försökt styra upp trafiken! Låt trafikanterna ta hand om trafisituationen själva, för då är det ett perfekt flöde!

Vi har tack vare Thea och Kenneth haft möjligheter att se och uppleva platser, restauranger mm som vi inte lyckats hitta på egen hand och det är vi givetvis oerhört tacksamma för. Tex vår sista kväll här i Saigon som innehöll en brasiliansk restaurang samt den efterföljande drinken på Rex hotells takveranda. På hotellet höll de utländska journalisterna till under vietnamkriget. Att sitta där, se ut över Saigon och dricka Mojito var verkligen "coolt". Det har gett ytterligare en dimension till vår resa som varit intensiv och oförglömlig.

Nu blir det en sista liten utflykt i staden för att insupa atmosfären och.... värmen! Ikväll bär det av hemåt till vårt älskade Malmö och kylan, men man ska ju ta det kallt!

Tack för denna gång.... "We'll meet again, don't know where, don't know when...." och då förhoppningsvis har vi fått fason på bildöverföringen.

Hälsningar,
astridomats